Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1868, sida 1

SJUNDE KAPITLET. Prins Karl som rival. Königsmark befann sig emellertid i en belägenhet, som var föga mindre oroande. Han kände att ett åskmoln hvilade öfver hans hufvud, men på hvilken sida af horizonten det samlat sig, liksom intensiteten af den krossande kraft, hvarmed det skulle urladda sig, frågade han sig med en plågande ovisshet. Han granskade sitt handlingssätt och sina ord, ja, intill sina tankar och drömmar, utan att finna något skäl till de åtgärder, som mot honom användts, och afbidade nästan med mera nyfikenhet än fruktan det ögonblick, som skulle sprida klarhet öfver den dunkla gåtan. En hofbetjent tillförde honom hans middag från det furstliga köket, men förgäfves väntade han någon förklaring öfver sin fångenskap. Utom denna tjensteande rörde ingen hand vid låset till hans dörr, eller besteg någon fot tröskeln till hans rum, då han, med otåligheten stigen till sin höjd, hörde ljudet af bekanta steg, som hastigt närmade sig. — Min prins! — utropade Königsmark med glädje, då han såg Karl instiga. — Hvad vill ni mig? I hvilket ärende tror ni väl jag kommer? — Det känner jag ej, men jag vet att er åsyn alltid medfört glädje och tillfredsställelse för mig, hvarför den äfven nu inger mig samma känslor. Ni kan icke komma i för mig farlig afsigt!