Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1868, sida 2

Ön S:t Barthelemy. Att den lilla ön icke varit fullstindigt oberörd af de sednaste jordstötame på Antillerna framgår af en skrifvels från staden Gustavia, dat. den 25 Nov. 1567, af hvilken vi, efter Posttidningen, amna följande utdrag: Sistlidne Måndag den 18 innevarande oven ber, några minuter efter klockan 3 e. mn, få spordes här en jordbäfning, hvars ovanlig: långvarighet, ehuru inga våldsamma skakning:e eller häftigare stötar derunder förekommo, hos många injagade stor förskräckelse. Rörelsen synts jemn och ihållande från en till två minuter, — den längsta alltsedan den stora jordbäfningen 1843, som lärer hafva varat omkring tre ninuter. Flera ausågo varaktigheten af den nu känla böra antagas längre, ja, ända till 5 minuter. Barometern hade väl fallit något, men obetydlist. antydande ingen fara, hafvet var som det tycktes lugnt, luften klar och vädret godt, då, nugefärligen en timma efter jordbäfningen, vattiet med ens sågs strömma ut ur Corenagen, eller len inre hamnen, med oerhörd fart, lemnande desamma till hälften torr, och, efter flera minuters fortsatt utströmmande, åter rusa in tillbaka med ökad hastighet och fördubblad volum uti en stor svallvåg, högt öfverlöpande hamnens vanliga bräddar och inträngande alnshögt i närmare stranden lig: gande lägre byggnader, dit äfven en mängd fisk infördes, hvaraf en del vid vattnets utströnmande qvarlemnades. Trenne särskilda gånger upprepades detta fenomen, hvarje gång med lika stor, om ej större, våldsamhet och med hvirflar här och der vid sidan af svallvågen, fortfarande derefter på samma sätt, ehuru i mindre grad, under minst en timmes tid, hvarefter något uppehåll inträffade, ledande till förhoppning om att förnyande deraf ej vore att befara. — Snart visade sig dock åter denna ovanliga ebb och flod, ebnru nu under förändrad form, uppdrifvande en mängd om hvaraudra tumlande vågor, en högst ovanlig syn i den inre hamnen, och hvarmed fortfor till mörkrets inbrott, då allting småningom återgick till det normala tillståndet. Några i inre hamnen liggande fartyg, bland andra Governor Ulrich., hvars tvenne soda ankarkedjor samt en ny, tjock, fyrdubblad Manilla-kabel sönders Mds och sprungo, buros med förvånande hastighet, ömsom för, alter eller sida förut, mångfaldiga gånger på och af svallvågorna ut till mynningen at Carenagen oc ch åter in till nära stranden, der de, på nytt tta af den utgående vågen och flera gånger kringsvängda utaf de vid vågornas möte uppstående hvirflar, snart förnyade samna fard, lyckligt och besy nuerligi nog utan att taga någon större skada, churu de flera gånger hade kommit på ernnd, hvarifrån befrielse dock smart medeist svallvågorna egde rum. . Lyckligtvis har icke härstädes någon egentlig skada varit en följd af vare sig jordbäfni gen eller vattensvallet; men förskräckelsen deröfver vid tillfället var allmän, till och med panisk, och ännu hafva sinnena icke hunnit lugna sig, s särdeles som under de påföljande dagarne flera mindre jordbäfningar af en del personer förmärkts, och de ifrån andra håll om samma besynnerliga tilldragelse derefter sinlupna underrättelser varit i hög Stad upprörande. Folk rusade ur sina hus vildt om hvarandra på gatorna, med hemsk fasa och förtviflan målade i sina ansigten, i förstone under högljudda skrik att hafvet torkade upp, utrop och böner om förbarmande m. m., och derefter rusande upp på de hamnen omgifvande höjder, drima utaf fruktan för att dräånkas. Byg hvilkas fot hafvet aldrig, äfven om det sti; flerdubbel höjd, kunnat mäta, öfvergåfvos at sina egare eller hyresgäster, hvilka togo sin tillflykt dels till ännu högre belägna boningshus, dels ock på landet, der tillbringande natten under ständig ångest.