återfick skuldsedlarne, hvilka belaget ämnade behälla intilldess deras affär vore i allo utagerad; men som Palm då hade med sig elfva af de mig afhände tolf kontrakten rörande blockleverans och lade dem i mitt förvar, tog jag vittnen med mig och förseglade dessa handlingar samt behöll dem. Sålunda återigen besviken på bolagets löften att återställa mig merberörde skuldsedlar m. m., var jag nära deran att vidtaga lagliga åtgärder mot bolaget, men, dels för att icke ställa till för mycken chikan och misskredit för bolaget, dels och befarande att möjligen med detsamma skada en stor del af ortens befolkning, hvilka kastat sig vidlyftigt ut i skogsaffärer för bolagets räkning, ansåg jag rådligast vara, att tillsvidare dröja dermed; — detta så mycket mer, som bolaget uppdragit åt hr häradsh. Stenberg, att med mig förlika affären, hvilket dock, vid sammanträde härom, icke lyckats. Sedan jag förgäfves, genom notarius publicus i Göteborg derefter aflordrat bolaget skuldsedlarne, samt i Postoch Inrikes Tidningar protesterat emot deras inlösen, med flera vidtagna försigtighetsmått, har bolaget, tvärt emot gifna försäkringar, icke destomindre tillåtit sig, att inkassera en del, skuldsedlarne följaktige hypoteker; hvadan jag, i följd häraf, nödgas hos rådhusrätten anhålla om laga kallelse å bemälte bolags disponent, r A. Palm, med påstående om åläggande för bolaget att återställa mig berörde skuldsedlar, eller ock till mig utgifva det belopp, hvartill de sammanlagdt uppgå eller 132,230 rdr med ränta; förbehållande jag mig öppen talan i målets hela vidd, hvarförutan jag anhåller, att under rättegången få inkomma med de handlingar och bestyrkelser samt höra de vittnen som lemna uppIysning i saken, äfvensom att få utvidga mina päståenden och ersättningsanspråk för den kostnad och skada, bolaget mig tillskyndat, jemte räkning öfver rättegångskostnaden. Som det ligger inom möjlighetens gräns, att ofvannämnde bolags affärsställning kunde blifva vacklande eller ock det kan salla det in, att på andra personer öfverläta skuldsedlarne, får jag dessutom anhålla det rådhusrätten tager dem i sin vård intilldess denna tvist hunnit med slutlig dom afgöras-Då målet d. 21 sistl. Dec. första gången förevar, inställde sig hr Palm personligen och bestred stämningens innehåll, med förklaring, att detsamma vore sanningslöst från början till slut; dock medgaf svaranden hr Bruno rättighet att när som helst återfå tvenne af de omförmälte reverserna, nemligen en å 62,515 rdr 67 öre och en å 14,720 rdr 71 öre, hvilka förut blifvit hr Bruna erbjudna. Hr Bruno anhöll åter om uppskof i målet för att höra vittnen, och voro fördenskull följande personer inkallade till i förrgår: Häradsh. B. W. Hessle, som berättade, att Bruno i Maj 1866, vid ett besök hos vittnet, visat sig nedstämd öfver de transaktioner han ingått med bolagsmännen i Wiska sägverksbolag, hrr Palm, Broddelitis och Möller. Hr Bruno hade, bland annat, beklagat sig öfver att han lemnat bolaget sina räkenskaper och ej kunnat återfå dem på annat sätt än han afgifvit en förbindelse, som blifvit honom astvungen. Innehållet i denna förbindelse hade Bruno omtalat och hade detsamma förefallit vittnet besynnerligt och till Brunos nackdel. Vittnet rådde emellertid honom att försöka få saken uppgjord i godo. Någon tid derefter hade vittnet, som af Bruno blifvit uppmanad att tala med bolagsmännen, fått ett bref från hr Palm, som deri äfsen uppmanat vittnet att bilägga tvisten. Hr Hessle reste då hit och ett sammanträde egde rum med bolagsmännen, dervid hr H. frågade om de hade någon oredlighet att misstänka eller tillvita hr Bruno. Derpå hade såväl hr Palin, som Broddelius och Möller svarat att något sådant förbållande ej egde rum. Den förbindelse, som hr Bruno sagt att han blifvit aftvingad, företeddes äfven, och då densamma bekräftade vittnets förra -omdöme, hade han äfven yttrat detta till bolagsmännen. Hr Palm hade då företett en promemoria öfver affärerna, hvari det uppgafs att öfver 30,000 rår blifvit till bolagets skada, af hr Bruno afskrifna för strömrensningar m. m., som bolaget ej hade att göra med. Bolagsmännen voro fördenskull missnöjda med Bruno. Vittnet hade då föreslagit en förlikning, bestående deri att Bruno skulle betala till bolaget 10,000 rdr. Vittnet föreställde äfven bolagsmännen, att de såsom säkerhet för de omnämnda förskotten, icke allenast innehade Brunos enskilda reverser. utan äfven en inteckning i hans egendom å 25,000 rdr och dessutom reverser af leverantörerne, alla för samma belopp, och att det vore obilligt behålla sådan tredubbel säkerhet. Hr Broddelius hade härpå svarat, att han ej återlemnade några af dessa säkerheter, utan ville tvertom ha flera dertill. Någon förlikning kunde emellertid ej komma till stånd, utan utsattes ett nytt möte i Borås. På fråga af hr Palm, förklarade vittnet, att han vid sammanträdet ej hört hr Bruno nämna något om det istämningen omnämnda förhållande, att han skulle ha blifvit bevakad eller våldsamt bemött då han skref förbindelsen. Kommissionslandtmätaren J. A. Bergstedt: att vittnet i Dec. 1866 besökt häradsh. Almen, som troddes vara bolagets jurist, för att bilägga tvisten. Hr Möller hade äfven kommit tillstädes. Hr Almen hade föreslagit kompromiss och att bolaget skulle blott behålla den intecknade reversen å 25,000 rdr, och återlemna alla de andra. Detta hade äfven hr Möller ingått på. Länsmännen J. D. Bergström och J. Winqvist berättade äfven att hr Broddelius, vid besöket i Borås, lofvat att återlemna de andra reverserna, men deremot behålla den å 25,000 rdr såsom band på Bruno, så att han ej skulle kunna hindra bolaget i deras skogsaffärer. Hr Palm bestred fortfarande innehållit i stämningen såsom osannt. Vid de omtalade sammanträdena hade Bruno lofvat döda ett arrendekontrakt å Hulta och lemna detsamma till bolaget som då skulle återlemna de öfverflödiga reverserna; detta hade han dock ännu icke gjort. För inkallande af flera vittnen uppsköts målet till d. 29 dennes.