(msändt.) Märkligt nog, tyckes ingen, vare sig myndighet eller enskild, bekymra sig om det misserabla skick, hvaruti stadens gator nu befinnas för åkande. Då de passeras med släde, erhåller man något begrepp om sjögång genom de dälpor och höjder, som allt mer och mer bildat sig, dock icke de mjuka och elastiska rörelser, som ,,Egirs döttrargifva åt en båt, utan högst våldsamma stötar, obehagliga för den åkandes refben och armbogar, sönderslitande för slädar och seldon, samt tröttande för dragarne. Vid det grundliga och bastanta slädföre, som nu förefinnes, vore dessa olägenheter så lätt afhjelpta. Om man blott borthackade alla knölar och upphöjningar, som bildat sig, så jemnade sig gatorna under åkningen och blefvo derjemte mindre kullriga, hvilket sednare äfven är en stor olägenhet, då åkdon skola mötas i de trängre gatorna. Genom denna åtgärd skulle äfven de ismassor, som bildat sig på gatorna, småningom bortnötas, hvarigenom mycken kostnad och arbete sparades, då snö och is en gång skola undanskaffas. A ii RR RTR ELNA