Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1868, sida 2

Viljen I nu vara mig följaktliga på ett besök uti huset n;o 36 Beach Street, så skolen J få göra hans personliga bekantskap. Jag tycker mig förnimma tusenfaldiga jarop skalla för mina öron, mitt hjerta klappar häftigare än vanligt och oro bemäktigar sig mig. Och ändå vandrar jag helt lugnt utåt North rivår för att vika utaf till ofvannämnda gata. Snart var jag vid n:o 36. Jag stannade en stund tvekande inom mig sjelf, huruvida jag verkligen var den lycklige, om inom några ögonblick skulle få stå ansigte mot ansigte med den verldsbekante uppfinnaren. Innan jag ringde å klocksträngen vid dörren, öppnade jag ännu en gång den portfölj jag medförde, hvaruti jag förvarade fotografierna från Långbanhyttefesten i Vermland. Ack, huru glad kände jag mig ej, då jag uti dessa fotografier läste, huru Sveas barn sröjdade sig åt att sålunda kunna fira den mans minne, som de lärt sig älska och värdera för hans snille, karakter och fosterlandskärlek. Handen omfattade klocksträngen och ljudet af metallen hade ej hunnit bortdö, innan dörren öppnades och en medelålders man på engelska bad mig vara så god och stiga in. Sedan jag sagt mitt ärende och blifvit anvisad plats uti emottagningsrummet, så lemnade mig den förekommande mannen rör att, som han sade, underrätta kapten E. om mitt besök. Jag vill nu, medan jag väntar, berätta litet om lokalen, hvaruti jag befann mig. Det är på undra botten. Sjelfva emottagningsrummet sammanhänger med ett annat större rum. I det förra är på midten af golfvet placeradt ett större rundt bord, hvarå ligger en bok, deri alla, som komma för att träffa kapten E., ha att skrifva sina namn. På ömse sidor af kaminen äro ytterligare tvenne bord. Å dessa äro uppställda under glaskupor en mängd modeller af olika mekaniska uppfinningar. Uti ena hörnet står å en piedestal en bröstbild af en af kapt. E:s amerikanska vänner. Vidare synes å ena väggen staden Newyorks hedersborgarediplom till den utmärkte Monitorsskaparen. Efter några minuters väntan hördes någon komma mycket hastigt i trapporna, och inom kort fick jag, helsa en af århundradets mest frejdade personligheter. Efter att hafva framfört min helsning öfverlemnade jag med några få ord Långbanhyttefotografierna. Detta var ett af de intressantaste ögonblick af min resa. Att se huru den varmhjertade fosterlandsvännen öfverväldigades af rörelse, huru han en lång stund stod som fastnaglad och betraktade dessa sina barndomsminnen, hyddan der han tillbringat sin ungdom — kan ej beskrifvas med ord; — slutligen yttrade han: ,,Ja jag känner väl igen mitt hem, och med detsamma framsipprade ur mannens ögon några tårar, hvilka säkerligen kommo ur hjertats källsprång. Ännu några minuter fortfor kapten E. att se på de anspråkslösa bladen, som visade honom huru hans ,, vänner i bygden velat bringa honom sin hyllning. Det var som om man tänker sig en elektriserad talare, full af inspiration, eller som om man föreställer sig bilden af en vulkan, som börjar att sjuda öfver, då kapt. E., efter den teckning jag nyss gjort, började att tala om de lidande norrlänningarne. Här framstod äter den ädle mannen, som först dth sist mest af allt älskar torfvan, der hans vagga stått, der han lefvat sin barndomsoch ungdomstid. Med hela glöden af sin sosterlandskärlek sade han: Mig tyckes man ej gjort nog — man tänrer blott på morgondagen — hvad skall letta arma folk lefva utaf till hösten? Jag ipplyste då om hvad regeringen redan Jort, hvad jag varit vittne till uti Göteborg, huru inom några minuter 30,000 dr tecknats å dervarande Börs af blott vågra firmor — och tillade: ,,Inom hela andet samlar man bidrag. — ,Ja, jag har ett det af tidningarne, fortfor kapt. E., illäggande: ,jag har Nya Dagligt Alleanda och Aftonbladet — men ännu har ag ej förnummit en enda röst, eller ett nda uttalande för att skaffa utsädesspanhål — och detta är dock det aldra vigtiaste. Han frågade derefter om skephsarten och spanmålspriserna, och då Jag emnat de förklaringar i detta hänseende, om jag kunde, så tillade kapt. E. helt nspråkslöst: ,,Jag har för sagde ändamål emsändt en summa penningar, för att öpa 1,000 tunnor dylik vara och skulle let ej vara tillräckligt, så har jag sagt, !