Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1868, sida 1

Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. — Nå väl! Jag hoppas prinsessan häraf skall förstå, att om jag hyst någon ovilja för brorsdottren, den skall lemna rum för en så mycket större välvilja mot sonhustrun. Och nu, grefve Filip, begif er till prins Georg med dessa saker! Sedan kurfursten inlagt juvelerna i skrinet och lemnat Königsmark detta, jemte nyckeln i händer, begaf denne sednare sig direkte till prinsen. Dörrarne upplätos genast. Har passerade en hel fil af rum, hvilka alla voro toma, tills har slutligen inträdde i ett litet sidokabinett, der han fann prinser hvilande i en soffa, med hufvudet i en ung officers knä. Vid Königsmarks åsyn sprang han upp och frågade med missnöjd uppsyn: — Hvem har släppt in er, min grefve? — Kammarpagen, som jag fann i försalen; han sade mig, att ers durchlaucht var ensam, och lemnade mig vägen fri — Jag påminner mig verkligen — mumlade prinsen half. högt, och vändande sig med en min af hemligt förstånd til den unge officeren — att jag oförsigtigtvis glömt ... Officeren reste sig härvid upp, såsom med afsigt att gå då Königsmark varseblef en lång, ringlande lock, som föll nec ut åt hans axel och tillika med den fina hyn och skägglöshakan ingåfvo starka misstankar om en vilseledande förkläd nad. Han närmade sig ett hörn af rummet, der Königsmarl nu varseblef en tapetdörr, som lät förmoda ett hemligt elle förtroligt tillträde till detta kabinett. På ett tecken af prinsei qvarstannade officeren, hvarpå den förstnämnde sade: — Låton oss, min grefve, välja ett annat rum för meddelandet af de ärende, hvari ni är kommen! — Och han införde Königsmarl i ett litet angränsande rum, prydt med taflor, af denna olym piska oblyghet, som, ur konstnärlig synpunkt betraktad, må utan att såra anständigheten, ha sin plats i de stora galleri ) Forts. fr. n:o 6