Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1868, sida 1

tronens ära och kärlekens dyrkan, som så smickrande förbländar henne! — — Hvarför har jag icke rättighet att hämnas denna nedrighet? — — — Och hvad hindrar mig? — — — Hvad? — — — Skall brottet bli ostraffadt derför att det öfvas med rättigheterna till en tron? Lumpna rättvisa af en oväldig försyn! Nej! hämndens rätt tar vid der lagens slutar; det är historiens lära sedan gammalt, och den skall förnyas här! — Han sprang upp och strök sig öfver pannan, inom hvilken ett kaos af tankar, beslut och föresatser korsade hvarandra, då helt plötsligt dörren öppnades och prins Karl inträdde. Han kastade sig på soffan under ett bjertligt skratt. — Som jag sagt, min grefve, — sade han, då han hejdat sin munterhet nog för att kunna tala. — Fortuna har sändt er hit för att hindra mig bringa ledsnadens gäspande Gud offret af mitt unga lif. — Och han skrattade åter med ett barns ohejdade högljuddhet. Ingenting kunde vara Königsmark mera motbjudande än prinsens ankomst i detta ögonblick och den skärande kontrasten af hans sinnesstämning; men, van från barndomen vid hofvens seder och bruk, hade han också lärt sig den dithörande oundgängliga konsten att le, när konvenansen det fordrade. Att hans leende nu liknade det jonglören visar allmänheten för att dölja smärtan af det stygn, det illa kastade stålet förorsakat honom, undgick lyckligtvis prinsens uppmärksamhet. Helt och hållet öfverlemnande sig åt sin munterhet, sade han. : — Ni är på vägen att göra en konquet, min grefve. — Jag? — Förvånar det er? Liksom det icke skulle hafva händt er förr? — Ers durchlaucht behagar skämta. — Men en farlig konquet. Den måste skötas med politisk finhet. — Ni förvånar mig allt mera. — Ah! Men det är icke det pikanta af saken. Er rival... — Uch prinsen skrattade åter. — Min rival! Har jag också en sådan? — — Det är just hufvudpersonen i min historia, hvem förutan vi ej hade någon att skratta åt. -Jag fruktar att man bedragit er, min prins. — Nej! ty ser ni, min grefve, i min ledsamhet och sysslo—