Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1868, sida 3

Article Image
(... —ö—— Blandade ämnen. Vesuvii utbrott, som tycktes hafva kulmine rat för några veckor sedan, har under sednare ti Iden betydligt tilltagit. Det måste förbehållas na turforskarne att undersöka, huruvida det är nå gon förbindelse mellan det vulkaniska utbrotte linne på Islands ödsliga snötält, den förnyade verk samheten hos Vesuvius och de förstörande jord sbåfningar, hvilka hemsöka Vestindiens öar. At det finnes ett verkligt sammanhang emellan dessa naturtilldragelser synes rimligt, oaktadt det kar , vara svårt att bevisa. Vesuvius hade sedan i Mars detta år varit fullkomligt lugnt, på keglan fanns icke den vanliga svajande rökbusken, och ännu i början af November var kratern så lugn, att man på en framstående sjellkam kunde gå midt in i den och stå alldeles omgifven af de med gula kristaller bekladda inre sluttande väggarne, ur hvilkas remnor en skarp, fastän svag svafvelånga uppsteg. Det talades emellertid om, att ett snart utbrott kunde väntas, och såväl från Resina och . Torre del Greco, som från sjelfva Neapel hette det, att brunnarne blefvo toma, hvilket är ett säkert tecken på, att de vulkaniska krafterna äro i arbete. Något framme i November började en tunn rökpelare uppstiga ur kratern; den tog omvexlande af och till, utan att man i de månljusa nätterna såg något återsken af den inre elden. Först omkring den 15 antog det hela karakteren af ett , utbrott: röken blef tjockare och glödde med ett starkt sken, ofta kommo pustar af glödande sten och aska, och genom öppningar på kraterns utåt, vända sida såg man den inre elden, stundom till loch med små lavaströmmar, hvilka dock icke I nådde rätt långt ned åt sidorna. Emellertid aftog ; verksamheten och man antog att berget för denna sgång hade kulminerat. Men nu skrifves från Neapel midt i December att eruptionen har antagit storartade och till en viss grad oreande dimensioner. Hvar dag — heter det i ett bref — ombyter berget utseende. Måndagen den 9 var det betäckt med en hvit kalott, liksom sodrad med breda bårder af glödande lava; från kratern utkastades med dofya knallar pelare af rök och mörkfärgad sand. Professor Palmieri, som är anställd vid det på sjelfva Vesuvius anlagda meteorologiska observatoriet, berättar, att röken, hvilken är bemängd med koksalt och metalliska klorblandningar, icke blott utströmmar från sjelfva keglan, utan äfven från ett hål på sidan, hvarest redan af de utkastade askmassorna bildat sig likasom en bikegla. Natten emellan Tisdagen och Onsdagen erbjöd berget ett öfver all beskrifning storartadt skådespel. Stora lavinmassor upptornade sig inne i kratern, och ända ifrån Neapel kunde man se en af dessa oerhörda väggar sammanstörta och åter nedrulla i djupet. Strömmar af glödande lava utflöto öfver kraterns rand och öfversvämmade hela den öfra delen af berget, under det brinnande massor, sand och aska slungades högt i luften och kastade ett skärt eldsken öfver halfva himmelen. Hela natten igenom kände man i Neapel liksom dofva artillerisalfvor. Följande dagen var Vesuvius höljdt i dimma, men på Thorsdagen skingrade en nordanvind skyarne och vulkanen visade sig åter i sin rysliga skön het. Hela Thorsdagen den 12 Dec. var utbrottet mycket starkt. Oerhörda lavamassor slungades upp i luften till en otrolig höjd och nedföllo ialla riktningar, så att det var förbundet med verklig fara att bestiga berget. Åskknallarne hördes oftare och stötarne voro så våldsamma, att observatoriets murar formligen vaggade fram och tillbaka; man nödgades nedtaga instrumenterna från väggarne för att beskydda dem emot oscillationerna, som af besökarne jemförts med ett fartygs rullande. Innevånarne i Torre del Greco voro i största bekymmer, och Palmieri måste anställa en undersökning af de öppningar, från hvilka år 1861 avaströmmarne anställde så förfärliga ödeläggelser i denna stad. Den lärde mannens förklaring, Mt ingen öfverhängande fara förefanns, var tillräcklig att lugna de sorglösa innevånarne. Under det jag skrifver detta, fortfar utbrottet med oförninskad våldsamhet, och oerhörda rökmassor piskas if en nordostvind hän öfver bafvet. Naturligtvis har en stor mängd resande anländt hit för att juta af det storartade skådespelet, och Neapel nar att glädja sig åt en för denna årstid ovanlig ikedom på främmande. Petroleum som bränsle omberd på ångbåtar. Flera interessanta försök anställas för närvarande i Förenta Staterna för att lära känna ördelarne och bristerna vid användandet af peroleum som bränsle ombord på ångbåtar. Allaedan åstadkommes ångan vid flera fabriker med illhjelp af petroleum, och erfarenheten synes visa, tt 1 skålp. petroleum frambringar 19 skålp. ånga not de 8 skålp., som i medeltal frambringas i anliga ångpannor af hvarje skålp. kol. UHittills ynes det nya bränslets dyrhet utgöra det väsendtigaste hindret för dess allmännare användande; nen dels blifver petroleum dagligen billigare och els kommer man snart sannolikt att uppnå billiare och hastigare tillverkningssätt än hittills. Hrr caw och Linton hafva först riktat uppmärksameten på möjligheten att kunna navigera med jelp at petroleum utan att ofta förse sig med ränsle. Emellertid har det ej lyckats hr Linton inder ett uppehåll i Frankrike att kunna bevisa ina påståenden. Dock har man derefter, så väl England som i Nordamerika, anställt talrika förök i nämnda riktning. Öfverste Foote har till ina föregångares system fogat en ny apparat som erkar som ett blåsrör på lågan och frambringar den söga värmegrad, hvarvid metaller smältas. Appaaten består af en retort, svälld å maskinens eldtadsplats. Denna retort är försedd med fiera rör, om sluta i ett slags gasbrännare. Eit rör maar retorten med petroleum; ett annat inleder öferhettad ånga, och ett tredje införer atmosferisk ust med tillhjelp af en luftpump vid eit tryck af skålp. per qvadrattum. I närvaro at flerå sjöfficerare, sabrikanter och in; 1 har man anA 4 Tu fr

4 januari 1868, sida 3

Thumbnail