Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1868, sida 2

r herr sons utkorade då ni sjelf skall se och lära känna e gemål. Fursten, som mera intresserade sig för Celles förening med Hannover än sin sonhustrus personliga egenskaper, lät sig härmed nöja och vände sig, skämtande öfver andra ämnen, till grefvinnan. Innan kort sjönk hela giftermålsangelägenheten i bakgrunden, under det man med återtagen munterhet fortsatte måltiden utan att vidare låta störa sig deri. Först efter dess slut sände fursten en af de närvarande gunetlingarne att underrätta prins Georg om hans förlofning och framföra till horom hans lyckönskan, tills vidare. Sjelf drog han sig med den vackra grefvinnan in i hennes budolr, hvarefter det öfriga sällskapet aflägsnade sig, och Königsmark fick tid att i ensligheten af sin, sig anvisade, bostad göra sina betraktelser öfver hvad han hört och sett och deraf uppställa ett horoskop för henne, hvars öde låg honom mera på hjertat än hans eget. Detta visade sig icke särdeles lyckobådande. Det ringa han erfarit af den lefnadston, som rädde vid kurfurstens hof, var så stridande mot den, hvarvid prinsessan var van i sin faders, hertig Wilhelms, att den måste väcka hennes vämjelse och blifva henne till plåga. Och prins Georg, skulle han kunnat vexa upp i denna förskämda luft utan att smittas af dess mefitiska ångor? . . . Han vågade icke fullfölja sin tankegång; han lade handen öfver sitt hjerta och drog en djup suck. TREDJE KAPITLET. Duellen. Kurfurstinnan, som visste sig hafva föga vänskap att påräkna af sin svägerska och som fruktade hennes inflytande hos hertigen, sparade ingen möda att innästla sig hos denne och så inspinna honom i nätet af sina planer, att han fullkomligen ingick på hennes förslag om bilägrets skyndsamma firande. Svaga hjernor förblanda ofta begreppen karakterssasthet med halsstarrighet och smickra sig med att ådagalägga vördnadsvärda prof på den förra, då de med en hänsynslös obänighet framhärda i den sednare. Detta var i närvarande fall ndelsen med hertig Wilhelm. Med envishetens hela makt tillstoppade han sitt hjerta och sitt öra för sin gemåls alla