Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1868, sida 2

föreställningar mot detta äktenskap och lät icke en gång sig till ett uppskof af den akt, som för alltid skulle be det. Alltså gick sörmälningen innan kort i fullbordan. Kur furstinnan, som i egen person bevistade den, var den endsom lånade glädjens miner till dess firande. Sjelsve hertiget syntes mindre belåten än man kunde vänta och lyckades ill: uti att dölja tillvaron af ett hemligt bekymmer. Antinge detta härrörde af en tryckande aning eller ett anklagande gen ljud af de många tillbakavisade bönerna, som på hans skuldrvältrade ansvaret af de följder denna förening skulle medföra stod ej att läsa i molnen på bans panna och hör mera til : bans eget inres hemliga historia än den vi här förelägga lä. saren, hvarföre vi undertrycka alla gissningar i den vägen, för att mera uppehålla oss vid hvad för ögonen syntes. Hoffolket det älskvärda hoffolket, hvars glättade sysionomier alltid bärs reflexen af sina höga herrars lynne, såg förstämdt ut i al dess högtidlighet, och mängden, den gapande mängden, glömde att fröjda sig ötver den lysande ståten af ledsnad att miste sin älskade prinsessa, som både genom sin skönhet och godhe vunnit dess hjertan och åtnjöt dess hyllning. Än den furstlige brudgummen? torde läsaren fråga. Den närmare bekant skap med honom, som vi innan kort skola inleda, blifver bästa svaret derpå. Påföljande dagen sände Königsmark på morgonen ett bre till Rosenberg, hvari han tillkännagaf, att hans obekantskar på stället, som för ögonblicket hindrade honom att skaffa sig en sekundant, nödgade honom uppskjuta den satisfaktion för gårdagens förolämpning, som Rosenberg var honom skyldig men alt han, så snart det hindret blifvit häfdt, skulle anmod honom välja tid och ställe för deras möte, tilliggande, att on hans motståndare hellre behagade utse ett vittne å hans (Königsmarks) sida, han förklarade sig nöjd med dess val. Härpå erhöll han svar af innehåll, att Rosenberg stod till hans tjenst samma dag kl. 4 e. m., i Lilla Djurgårdsparken vid Herrenhausen, men att, hvad vittnet beträffar, det tillhörde Königsmark sjelf att derom draga försorg. . (Forts.)