sista timmarne af mitt vistande var mera än jag vågat hoppas, och då jag om natten gick till hvila uti the Sleeping Cars, så insomnade jag och drömde, attjag ännu hörde de fosterländska tonerna klinga uti mina öron. Då jag åter, den 9 November, såg dagen frambryta, var jag redan ett par hundra mil från Chicago, från samtidens kanske mest egendomliga stad. De nattliga färderna uti ,,the Sleeping Cars äro alltför egendomliga att böra förbigås. (Forts.)