Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1868, sida 2

edra läppar! Samma bögmod, som förmår henne att hata er måste afhålla henne från att begära er dotters hand fö; sin son. Hertiginnan lyfte sitt öga mot himlen och sade: — De är en tung pligt för en moder att rycka den slöja från hennes barns öga, som för det döljer verldens ondska och menniskornas svagheter! Men hvilket värde hade väl öfningen at pligtens bud, om dessa vore sammanstämmande med vårt hjertas röst! Jag önskar att min Sofia hade rätt och att jag vore den som misstagit mig, men jag vågar icke tro det och bör icke smickra dig dermed. Du är enda arfvingen till detta hertigdöme, hvilket, genom din förmälning med prins Georg, en dag skall återgå till Hannoverska huset. Detta utgör grunden till det val, som synes dig så otroligt. Prinsessan sjönk ner för hennes fötter, omfamnade hennes knän och bad ander tårar: — Rädda, o, rädda er dotter! — Du tilkror mig mera än jag förmår! — sade hertiginnan och upplyftade henne. — Min hr älskar er. Han kan icke motstå edra böner. — Jag skulle icke kunna verka någonting i denna sak! Troligen skal den till och med afgöras utan min vetskap . .. — Det är omöjligt! Min. far kan icke tillåta sig denna vanvördnad mot er. — Att hans sluga svägerska skall förmå honom undvika det motståard hon af mig befarar är lika lätt att inse, som att hon, genom den öfverraskande framställningen at sitt förslag, velat Pröfva honom rådrum för inkast och betänkligheter. Och, intalad af henne, skall han icke försumma ett så gynnsamt tillfälle att bilägga. den söndring, som länge egt rum mellan hans och hans broders hof. — Ni vill då icke ge mig någon tröst? För första gången är ni hård mot er dotter! — Och vore jag det mindre om jag tände en förhoppning, som nästa timma skall släckas. Nej, dyra barn, jag är icke kommen för att bedraga, utan för att bereda dig på ett öde, som icke kan undvikas och för hvars tillmötesgående du trolisen behöfve lika mycket uppkalla ditt mod som din undersifvenhet, (Forts.)