Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1868, sida 2

den värd och i siöllheten att vara din faders maka och dir moder; så att jag icke mera harmas deröfver. . — Gråt då ej, älskade moder! — bad prinsessan och aftorkade hennes tårar. — Kurfurstinnan skall snart vände tillbaka, och då skall glädjen och friden återkomma till oss och vi känna oss så mycket lyckligare genem att vara henne qvitt. . Hertiginnan suckade. — Triflar ni derpå? Ack, vi skola i dubbelt mått känna vår lycka. — Dyra barn, du bör nog förstå, att ett sådant besök endast kan föranledas af vigtiga anledningar, som sannolikt komma att ega motsvarande följder. — Ja väl! Vi veta ju alla att kurfurstinnan sköter politiken i sin mans stater? Kanske är det ett förbund, som skall ingås, en traktat, som skall ratificeras, eller något dylikt. — Ett förbund, en traktat! — — — Det är verkligen något sådant jag fruktar. — Hvad rör det oss? Vi blanda oss icke i staternas öden! Värt lilla hertigdöme är för ringa att spela någon vigtig roll. — Arma, kortsynta barn! — suckade hertiginnan, derpå sade hon: — Ett förbund, men icke mellan tvenne makter utan tvenne — hjertan. — Än sedan? Hvad skulle vi hafva att skaffa dermed? — Ganska mycket, ty värr. Af hvad jag kunde fatta af det fremmande samtalet, rörde det en förbindelse mellan hennes son, prins Georg och — dig. — Mig? — sade prinsessan och satte händerna för sitt ansigte. — Efter några ögonblicks besinning såg hon dock helt leende upp och tillade: — Det är omöjligt! Kurfurstinnan hatar alltför mycket slägtskapen med vårt hus för att hon skulle vilja fastare tillknyta den. — I politiken viker allt för herrsklystnaden och egenvinningen. Dessa passioner öfverrösta alla andra känslor och nedtysta alla betänkligheter. Det är en hård lära, som furstebörden påtvingar sina barn, och för erfarenheten af hvilken jag tusende gånger bedt himlen förskona dig. — Låt mig tro att det är intrycket af er svägerskas ovär liga uppförande som lägger dessa hårda beskyllningar på!