tande uppmärksamhet emot mindre inima bekanta att ej på denna dag uppakta dem eller deras hus; men det är ikväl långt till att dessa visiter alldeles ortläggas. Nästföljande dag helsa fruntimmerna å hvarandra lika ifrigt som männen. )enna dag kallas ,the Ladies day. Mr Reymerts föreläsning till inkomst ör norrländningarne, Lördagen den 30 November, hvarom jag talade i min sista skrifvelse, kom, till följd af lokalföränlring, ej att öfvervaras af så många, som let var förut antaget. Som , Coopers intitute blef upptaget samma afton för afhllandet af ett politiskt ,,meeting, hölls vämnde föreläsning i, Steinway-IIall!, beäget ett stycke väg derifrån, och auditoiet blef, då tiden ej tillåtit någon underättelse om lokalförändringen, litet, fast tt stort antal inträdesbiljetter voro sålda, ich nettoinkomsten var ganska god. Näryckt följer Reymerts lilla dikt, hvilken van vid tillfället framsade, och som han roligen kommer att befordra sitt hela föedrag till tryckning, skall jag i så fall sinom tid uppvakta Handelstidningen ned en kopia. Åtskilliga tusen dollars hafva redan inlutit till fonden för de nödlidande, och som det på grund af den redan i Bottniska viken inträdda isblokaden omöjligsöres att spanmål kunde uppköpas och illföras dem innan seglationen åter blifer öppen deruppe, ventileras det att bevålla medlen här, fortsätta insamlingen ch om några månader inköpa spanmäl läröfver samt frakta fartyg och afskeppa let uppköpta direkte till norrländska hamvar. Denna id6 är visserligen god, ty spanmålspriserna å varan härifrån, inbeknad den högre frakten, ställa sig säcerligen gynnsammare än från Ryssland, Preussen och Danmark, och dessutom komna på vårkanten, efter vinterkonsumtiohen, dessa laddningar utan tvifvel väl till pass. Jag skall: fortsätta att hålla Ilanlelstidningen underrättad om allt af intesse rörande skandinavernas häröfver msträngningar till förmån för de lilande norrländningarne. För dagen vill jag endast tillägga, att meningen lär vara att finnarne skola äfven bispringas med en del af de insamlade medlen eller det för dem anskaffade. Af Handelstidningen bemärker jag, att utvandringen från Sverge hit, via Göteborg—IIUII—Liverpool, ännu fortfar, och vågar jag förklara, atttidninsen, genom att uppmana de utvandringslystna att åtminstone uppskjutna realiserandet af deras resplaner till våren, skulle mycket gagna dem. Tiderna äro så dåliga, arbetslösheten i alla riktningar större in det på många år varit fallet, så att tillochmed den skickligaste handtverkare kan finna det svårt nog ibland att öfverkomma ständigt arbete, och detta vill säga mycket häröfver. Vintern är här som i Sverge och annorstädes den svåraste tid, då minsta tillfälle till arbetsförtjenst förefinnes. Emigratiens-kommissariernes åtgärder att öppna en ,bureau till beredande af arbete och anställningar åt nyanlände äro visserligen mycket prisvärda och vilbetänkta, men frågas kan det: huruvida dessa skola annat än högst otillräckligt uppfylla ändamålet nu, då arbetslösheten tilltager och en ovanligt svår vinter befaras för den obemedlade och förtjenstlöse? Ve då den arme emigranten, som anländer hit utan vänner eller penningar att uppehålla sig med, intilldess arbete kan uppdrifvas, eller till att fortsätta färden till annan ort, dit han må ämna sig! Ett undantag göra nu som alltid unga fruntimmer, som äro villiga att taga konditioner såsom huspigor, och svenska flickor åtnjuta här ett godt renommå samt finna med lätthet, vid alla tider, anställning, tillochmed om de för språkets skull föredraga att taga tjenst hos svenska eller andra skandinaviska familjer. Som detta troligen blifver mitt sista bref till Handelstidningen under innevarande år, tillåter jag mig tillönska redaktion och läsare ett lyckligt slut på det gamla året samt en god början och fortsättning af det tillstundande! Säkert sända många nordbor sådana välönskningar från denna sidan Atlanten. A. O. Sedan ofvanstående nedskrefs, så vi just ett nytt snöfall, som tecknar sig till att blifva ganska starkt och ymnigt och som måhända skall medföra ett präktigt slädföre, såsom julklapp åt dem, som älska slädåkning. I Boston är man annars mera begifven på detta nöje än här i Newyork; såväl newyorkaren som newyorkarinnan svärmar mera för skridskoåkning, och härom torde jag i ett framti1 2 ag