— Göteborgs Jagtsällskap hade i går ifton sammanträde å Musei byrå, för att ttra sig rörande tiden för rapphönsjagen inom länet, och beslöt sällskapet dervid, att understödja landstingets und. yttrande i ämnet, nemligen att jagttiden inom länet för nämnde fågelart borde framskjutas till d. 11 Sept., dock ansåg sillskapet önskligt att den tillåtna tiden måtte utsträckas till d. 1 Dec. Öfriga agtsällskaper skulle inbjudas att förena sig uti detta yttrande. — Sjöfarten. Under loppet af Dec: månad ha från utrikes orter hit anländt 359 fartyg, af hvilka 23 varit lastade med spanmål, 19 med styckegods, 8 med kol, 7 med mjöl, 6 med salt, 1 med jern och cokes, 1 med linoch hampfrö, 1 med linfrö, 1 med ull, 1 med mursten och 1 med petroleum samt 20 i barlast. Af dessa fartyg voro: 46 svenska, 25 engelska, 5 danska, 4 norska, holländska, 1 hannoveranskt, 1 oldenburgskt, 1 franskt, 2 preussiska och 1 finskt. — A Göteborgs Rivier qvarligga för närvarande 133 st. större, å saltsjön gående fartyg, hvaraf: Under lossning med kol 4, med salt 6; med styckegods 3 och med spanmål 13 Summa 14. Under lastning med hafre och barlastjern S. med trä och jern 5. Summa 13. Upplagda i vinterlag 91, under reparation å varfven 3, overksamt 1, i haveri 3 och segelklara 5. Af dessa fartyg äro: 103 svenska, 9 norska, 7 engelska, 4 holländska, 3 danska, 2 hannoveranska, 1 preussiskt, 1 oldenburgskt, 1 franskt, 1 finskt och 1 ryskt. — Militärisk Litteratur. Af trycket hafva nyligen utkommit tvenne arbeten, hvilka böra intressera våra officerare, såväl för innehållets skull, som för kamratskapets. Det är tvenne yngre svenska officerare, som deltagit i främmande krigstjenst, och nu till oflentligheten öfverlemnat sina iakttagelser och minnen från denna tjenstgöring. Det ena arbetet är: Skizzer från Nordkanska kriget 1861-—1565 af kapten :son Warberg; det andra Minnen och anteckningar öfver (från?) kriget i Danmark 1864 at Otto Lindberg. Det första arbetet är tillegnadt k. Elfsborgs och det andra k. Westgöta-Dals regementos chef och officerskår, en hyllning af författarne till förmän och kamrater. Af kapten Warbergs arbete föreligger ännu blott första häftet, hvaremot löjtnant Lindbergs är afslutadt. I det förra läsa vi lifliga skildringar från förf:ns inträde i den amerikanska unionens arm och hans anställning vid general Fremonts armåkår, derunder han deltog i denna kärs ytterst mödosamma marcher i Shenandoa-dalen sommaren 1862 samt i den blodiga bataljen mot StoneWall-Jackson vid Cross Keys. Den hvilotid som derefter inträdde, begagnar förf:n till en redogörelse för det stora amerikanska krigets uppkomst, hvilken är utförd med synnerlig opartiskhet. De som påstått, att slaf-frågan icke var hufvudgrunden för detta krig, böra läsa denna redogörelse och de officiella dokumenter, hvarpå den stöder sig. -En anmärkning tillåta vi oss. Man kan vara en tapper och skicklig officer, utan att vara skriftställare eller tecknare, och behöfver alltså ej finna sig besvärad af att söka biträde af en öfvad hand och ett öfvadt ritstift. Hade kapten Warberg det gjort, skulle hans arbete harva vunnit mycket, utan att det behöft dermed förlora i åskådlighet eller originalitet. Emellertid motse vi med synnerligt intresse arbetets fortsättning. Löjtnant Lindberg skrifver raskt och ledigt. Hans arbete, som vi dock ej ännu hunnit helt och hållet genomläsa, är en fullständig berättelse om det korta, men afgörande danska kriget, hvari han dock deltog först efter det danska armåön intagit Dybböl-ställningen, efter återtåget från Dannevirke. Emellertid redogör han äfven för de föregående händelserna, och ansluter sig till den åsigt, som väl nu är allmänt erkänd, att det bedröfliga återtåget var en nödvändighet, ehuru han, likalitet som den schweiziska officer, hvilken skrifvit i samma ämne, nemligen öfverstelöjtnanten Le Comte, velat besvara den frågan: hvarföre icke en förlorad trupp qvarlemnades vid Dannevirke till att skydda den öfriga armåns återtåg. Det var nu endast arricre-truppens tapperhet och slumpen, som räddade danska armån från att på återtåget alldeles upprifvas. Om ,förräderi kan det emellertid ej längre blifva tal, utan qvarstå dessa utgjutelser, som ölverslödade i både den danska och svenska pressen, såsom alldeles ober vittring af