3 Blandade ämnen. rdbäfningen i Vestindien. Om denna iga tilldragelse innehålla nu de danska tidningarne en mängd korrespondenser, som alla ge en ytterst sorglig skildring af den hemska katatrosen. Så skrifves i ett bref från S:t Croix den ; Nov.: ,— — Om tid och omständigheter tillåit, skulle jag giivit er en specificerad berättelse m de tilldragelser, som sedan i Måndags (den d:de) hemsökt vårt eljest så stilla och lugna S:t oix; det är mig emellertid icke möjligt, och jag all derför inskränka mig till att ge en liten öfrsigt öfver katastrofen. Måndagen den 18 kl. s C. m. satt jag, som vanligt, på kontoret, då n våldsam jordskakning kändes. Jag hade aldrig örr upplefvat ot sådant, och kan icke neka tt jag blef en smula häpen. Att rusa ut på gaan var ett ögonblicks verk; här var allt i rörelse. Jorden dansade under mina fötter. Allt, mennikor, djur och byggningar, vacklade. Ett ögonlick stod jag mållös, men snart besinnade jag nig och skyndade till det ställe der det var min nigt att vara, till fästningen. Gatan hvimlade af nenniskor, som på knä anropade himlen om räddning. Jag banade mig väg genom massan och kom i rättan tid till fästningen för att hindra bettningen att öfvergifva den. Nästan i samma ;gonblick sågs ute på sjön en lodrätt vattenkamm it stycke från land och sträckande sig så långt hgat kunde nå. Vattenmassan vältrade sig mot and och ryckte de der liggande fartygen, den amerikanska örlogsångaren Monongahela, 2 amerikanska skonertbriggar och 1 dansk slup, med demotständlig kraft mot land. Ögonblicket var förfärligt. Vattenmassan fortsatte sin gång emot and, och öfversvämmade halfva staden. Derpå ek hon tillbaka för att med förnyad kraft åter biversvämma staden. Fartygen kastades upp på nd, och 2 af dem ända in i staden. Allt som ötter hade flydde, och snart voro höjderna som omgifva staden fyllda af menniskor. Vattnet steg 21 fot öfver sin vanliga höjd. Som sagdt, allt lydde undan det fruktansvärda elementet, med undantag af dem, som voro i fästningen, ty de kunde ingenstädes komma, vattnet omgaf oss på ula sidor och kastade kanoner och materiel om avartannat. ÅÄndtligen sjönk vattnet, och föll tillJa I sitt gamla läge — men den delse vi kola vi aldrig glömma. Nu gällde det allt hvad räddas kunde, och enhvar pligt. Emellertid fortfor jordbäfningen. dre än en half timme (från 2.15, till 3.4, e staden förändratsig, så att man knappt kanna igen den. — — — — Jordstötarne ortforo till i går, men allt svagare och svagare; 10 personer ha omkommit, deribland beklagar kontrollören Birch förlusten af en S-årig dotter, som han såg hafvet bortföra. EN ERE VVE EE vn t