Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1867, sida 3

UTRIKES, 0 så ÖSTERRIKE. 5 I ett telegram från Wien af den 22 1 dennes till ,,Indep. belge meddelas, att den cisleithanska ministeren nu blifvit bil-Je dad och består af följande personer: furst Auersperg ministerpresident, Gaskra inrikes-, Berger justitie-, Hasner undervisningsBrestel finans-och Winterstein hand delsminister. Erkehertig Ludvig Viktor, bror till kej-. saren, har gjort en resa i Spanien, som säges alse planen till ett giftermål med en spansk insantinna. Erkehertigen har tagit hemvägen öfver Marseille och Nizza, hvarifrån han reser till Triest, der han skall vara närvarande, då kejsar Marimilians lik dit ankommer. ITALIEN. Från Rom skrifves till ,,Corriere italiano: Det talas här om en allmän amnesti för alla dem, som deltagit i den sista insurrektionen. Likväl lärer kardinal Antonelli hafva meddelat franska regeringen att man först skall utföra de mot insurgenterna anhärgiggjorda rättegångarne, för att konstatera italienska regeringens deltagande i anfallet mot Kyrkostaten. Den ställning, som kardinal Andrea nu så oförmodadt intagit till curian — och hvilken vi här nedan meddela — föranleder oss att för våra läsare i minnet återn si n h b si le 8 li n e F Y n t. k 8 5 0 y k 1 n t h 6 kalla de händelser, som under det sednan re året med honom föregått. Man torde påminna sig att Pius IX den 29 sist. September i en skrifvelse uppmanade kardinalen att inom tre månader infinna sig i Rom, hvarpå lemnades till svar en ansökan, att kardinalen öfver vintern skulle qvarstanna i Neapel. Såsom var ätt förutse, har curian icke bifallit denna ansökan, Spänningen mellan curian och kardinal Åndrea har varat ända från September 1861, då han frivilligt nedlade sin befattning som prefekt i indexkongregationen. Det hade straxt förut varit fråga om en anklagelse af erkebiskopen i Briigge mot tyra professorer vid universitetet i Löwen, hvilka utgifvit skrifter i rationalistisk riktning. Kardinalen hade yttrat sig gynnsamt för professorerna, men påfven godkände icke hans utlåtande. Motstån-; darne till kardinalen, som gjort sig känd för sina rika naturgåfvör, sökts på allt möjligt sätt förfölja honom, och detta faciliterades genom den omständigheten, att; kardinal Andrea stått i förbindelse med två män, som till en början åtnjutit stort förtroende at päfven och hört till hans närmaste omgilning, men sedan uppträdt som motståndare till hans verldsliga makt. Dessa män voro Pius IX:s husteolog, den bekante jesuiten Passaglia, hvilken intill år 1861 hade för päfven utarbetat de! vigtigaste politiska utlåtanden och allokutioner, samt notarius apostolicus Lieeruni. I September 1861 offentliggjorde assaglia i Florens en anonym skrift: ,Pro causa italica ad episcopos catholicos, i hvilken han sökte leda uti bevis, att katolska kyrkans intressen fordrade det den päfliga stolen afstode från det verldsliga väldet. Kardinal Andreas efterträdare som prefekt i indexkongregationen, kardinal Altieri, försvarade nämnde skrift, men icke desto; mindre blef brochyren i Oktober 1561 af indexkongregationen offentligt fördömd. Nu utgaf Passaglia en månad derefter ett nytt arbete: Della scomunica!, i hvilken han uttalade den åsigten, att påfvens exkommunikationsrätt endast finge användas på det religiösa, men icke på det politiska området. Om den skriltställareverksamhet, som påfvens fordne vän utvecklade, redan väckt den misstanken, att Passaglias vänner äfven delade hans åsigter, så blef sinnesstämningen inom curian mot kardinal Andrea ännu bittrare, då Läveroni i förening med canonicus Reali, professor vid lyceum i Ravenna, i Elorens, utgaf en brychyr: ,Romerska hofvet och jesuiterna, hvilken innehöll de bref, som! kardinal Andrea på sin tid i denna angelägenhet tillskrifvit Läveroni. Kardinalen erkände sig vara författare till dessa bref, men förklarade, att de endast varit skrifna för teologiska ändamål, men icke ämnade att offentliggöras, samt bestred sig: hafva medrerkat till utgifvandet af förenämnde brochyr. Med anledning af allt detta misstänkte man emellertid Andrea vara vän af Italiens enhet. Då kardinalen således 1863 begärde permission för en resa till Neapel, för att begagna baden vid Ischia, beviljades detta icke; han måste nöja sig med att vistas i Sonnino. Följande året förnyade kardinalen sin permissionsansökan, men fick på nytt ett afsl ende svar. Ilan reste i April ånyo till Sannino, och tillskref derifrån Pius IX, att hans helsotillstånd tvingat honom att resa till Neapel för att nyttja de nämnda f — 1 — i mm RA AS —— fr -—AÅ-— i H I ne — paden. Hans fiender i Rom begagnade nu lett besök, som Andrea aflade hos prins Humbert den 24 December, för att anTklaga honom för sin fiendtliga hållning j L kardinalens beteende. mot påfvestolen. I Februari 1865 sammanträdde ett konsistorium under påfvens ordförandeskap, för att fatta beslut öfver De moderata åsigterna, hvilka äfven delades af påfven, blefvo der rådande, och beslutet blef, att Ansdrea skulle komma till Rom för att rättfärdiga sig. Då han icke efterkom denna uppmaning, fråntog honom ett påfligt beslut jurisdiktionen i hans biskopsstift Sabina: Päfvens skrifvelse af den 29 Sept. hafva vi härofvan omnämnt, äfvensom kardinalens svar derpå. Till följe af påfvens vägran att medgifva kardinal Andrea att öfver vintern få vistas i Neapel, har han infunnit sig i Rom, och synes beredd att krypa till korset. Detta har väckt en ofantlig sensation i Rom. ,Det är — säger ,Indep. belge — dagens stora evenement, och man talar icke om annat hvarken på gatorna eller i salongerna. FRANKRIKE. Man börjar att i de politiska kretsarne sätta allt mera tro till ryktet, att lagstif tande församlingen skall upplösas genas efter det frågan om armåöens reorganisa tion blifvit afgjord. Preussens f. d. ambassadör i Mexiko