Stockholm. Julhelgen har, yttrar D. Nyh:r, förflutit lugnt och stilla, ett och annat störande afbrott inom samhällets lägre regioner oberäknadt. Glädje, frid och förnöjsamhet hafva som vanligt satt sin prägel på ytan, och endast, en skarpare J iakttagare har bakom denna leende yta kunnat eller velat spåra de hvardagliga bekymrens, hos mången aldrig hvilande, tärande mask. Jemförelsevis väl lottad var på julafton den del af den stora stadens fattiga befolkning; som funnit ett hem inom våra välgörenhetsinrättningar; tack vare välvilliga menniskors försorg voro alla dessa festligt upplysta, och inom hus gick det efter omständigheter ståtligt till. Såsom sig bör, hade man i främsta rummet tänkt på de stackars barn, hvilka sakna bem och föräldrar. På stora barnhuset stod julfröjden högt i tak; det var en rigtig glädjefest, barnen fingo icke allenast leka, dansa och roa sig, utan man hade äfven för dem dukat ett ordentligt julbord med dithörande julbullar och andra förfriskningar, och för att råga måttet på barnens, julglädje erhöll äfven hvar och en sina små julklappar. (Denna fest med undantag af julklapparna, lär komma att förnyas på nyårsafton.) På frimurarebarnhuset å Kristineberg gick det lika festligt till: lekar, sång och dans. Vädret har under helgen varit det mest gynnsamma och föret likaså. På Juldagsmorgonen hade dessa lyckliga omständigheter utlockat en betydlig mängd vandrare. Synnerligen lifligt var det på Drottninggatan, som redan klockan mellan 5 och 6 hvimlade af åkande och gående, hvilkas mål var Julottan i Solna kyrka. Det lll fenplet var också ända till trängsel uppqlut. På offentliga nöjen var på Annandager uppsjö, under detssatt på Juldagen de, som af tvång eller böjelse föredrogo nöjen utomhus framför samiljelifvets, voro inskränkta till Walhalla och Julbazaren — en klen ersättning, i sanning! På Annandagen åter spelade deremot alla teatrar stora och små, hos de la Croix var stol maskerad och på Mosebacke dansades allt annat att får i: h fvudstadens efte nöjen jägtande belulkning hade det yppersta tillfälle att hemta ersättning för de tvenne föregående dagarnes fasta. Också tycktes publiken räcka till öfverallt. — Svenska missions-sällskapet firade Söndags afton sin 32:dra årshögtid mec gudstjenst i Storkyrkan. Rektor A. Stein metz predikade, och var kyrkan till trängsel uppfylld med åhörare. Af den lemnade