Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1867, sida 2

— Herr grefve, jag anser er feg, till dess ni gifvit löjtnant Becker upprättelse. Derjemte visade jag honom hvar jag bodde. — Gisbert, sade domherrn, — du har ej varit ärlig mot din vän Becker. Du sökte för egen del strid med grefven. — Han framkallade den. — Och hur skall nu din vän få upp: rättelse? Gisbert kunde ej svara derpå. — Ungdomsobetänksamhet, sade domherrn. — Men jag får väl ordna saken. Vill du nu inte gå till din hustru? Hon är derinne. Domherrn visade mot dörren till sjukrummet. — Nej, inte nu, svarade Gisbert, — jag går ner till Becker. Han aflägsnade sig. Domherrn stod ännu och funderade, då assessorskan Friedrichs kom uppför trapan. ? — Ah, Karolina, du kommer likasom kallad. — Hvad önskar du, onkel? — Din man måste komma hit, jag behöfver honom. Den unga frun betraktade honom frågande. — Ja, för att vara uppriktig, Karolina, han måste sekundera Becker — Således blir det duell? — Ja; Henriette har således berättat dig allt. Hvad säger hon om duellen? öö — Vet du, onkel, vi qvinnor uppfatta äfven ärans fordringar. , — Godt. Således kommer din man? — Ja. Jag skall genast skicka efter honom. Men hvarför sekunderar inte Gisbert? — Emedan han sjelf skall släss med grefve Thalhausen. — Vet Gisbertina det? no. — Nej. Och jag vet ej ännu riktigt, om jag skall säga henne det. De åtskiljdes. a Domherrn gick in i en annan:korridor;