Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1867, sida 2

Domherrmn) listorisk roman af J.H. Tem me. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Dörren till rummet hade emellertid öppnats och domherrn hade inträdt. Der nere i förstugan hade en fremling nalkats domherrn och sagt: — Min herre, jag hör att ni har en illa sjuk här. Domherrns erfarna blick sade honom genast, att han kunde hysa förtroende till fremlingen. — Ja, så förhåller det sig. min herre. Jag har äfven hört, att ni har en skicklig, ung läkare, men hvilken, vid den betänkliga vändning sjukdomen tagit, sjelf önskar konsultera med en annan läkare. — Detta är äfven sannt, min herre. — Får jag erbjuda min tjenst? Domherrn betraktade nu fremlingen uppmärksammare. Det var en några och fyratio års man. Hans intagande änsigte visade tydligt intelligens, och hans allvarliga, enkla sätt tilltvang sig ovilkorligen förtroende. —Nin herre, sade domherrn, — jag emottar med den lifligaste tacksamhet ert menniskovänliga anbud och anhåller blott att först underrätta läkaren och vår sjuka. — Jag ämnade just bedja er derom. Domherrn begaf sig till sjukrummet, och på sitt egendomliga sätt vände han sig genast till den sjuka, hvars sista ord han hade hört. — Ni vill dö, min kära fru, sade han till henne, — men andra menniskor vilja att ni skall lefva, till och med en fremFörts fr n.o 301.