Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1867, sida 1

)5 ILALILIL AA. 5, , 10: — 5 sjerdedels år ,, 5: — Postförvaltare-arsvodet oberäknadt. Det första pröfningsåret för vårt fäderneslands nya statsskick har nu snart tilländalupit. Alla dystra förutsägelser om de nya formernas vådor hafva hittills kommit på skam. Den första riksdagen har användt den korta tiden för sin verksamhet med allvarligt arbete, och hafva derunder ej blott de löpande ärenderna blifvit omsorgsfullt behandlade ochi god ordning afgjorda, utan ock många vigtiga framtidsfrågor blifvit uppsatta på dagordningen, der de skola qvarstå till fortsatt behandling, inom riksförsamlingen och den allmänna meningen, intilldess de blifvit så lösta, som svenska folkets klarnade insigt och landets välfärd föreskrifva. Kulturens arbete är, uppmätt på en menniskoålders skala, ett långsamt arbete, men det som sker för sekler är seklers verk. Man påskyndar ej plantans växt, genom att ofta rycka upp henne ur jorden, eller otåligt ändra hennes läge. Kärleken till landets utveckling och den varma ifvern, att befrämja densamma, måste vara förenade med tvenne dygder: tålamod och ihärdighet. Dermed borde kanske också förenas en annan dygd: erkännandet af deras förtjenster, som med allvarlig håg leda landets öden mot ett lyckligt mål. Det är ju icke skäl, att 2 dem deras kall tyngre än det i alla fall är. Otacksamhet medför sitt straff för ett folk likasom för den enskilte. Och ingen mans kraft är nog stark, att han cj slutligen dignar under hånet och misskännandet. Det är farligt för ett folk, att så förslita sina goda krafter, istället att understödja dem. Olika meningar måste finnas och fria yttringar deraf tillhöra ett fritt samhälle. Men låga tänkesätt utgöra ingen nödvändighet, och den opposition, som genom dem framträder, ingifver ingen aktning hvarken för sig sjelf eller för nationen. Att se, under brydsamma förhållanden, en nation slitas mellan hetsiga partier, utgör ett föga uppbyggligt skådespel, hvaremot hofsamhet och sjelfbeherrskning gifva ett folk aktning hos andra och aktning för sig sjelft. De samhällsförbättringar, som föreligga vårt fädernesland, likasom alla andra Europas stater, äro numera af ingen bestridda, aldraminst af den regering, som fört svenska folket så långt fram på sjelfstyrelsens och den politiska frihetens bana. Må vi derföre arbeta på dem och för dem, under enig samverkan, utan inbördes förkättrande, men med den fria öfvertygelsens manliga och segerrika kraft! Huru den snart sammanträdande riksdagens anlete kommer att visa sig, är ännu svårt att säga, ehuru det tyckes, som man borde kunna göra det, då ledamöterna äro, med i undantag, desamma som vid den föregående riksdagen. Man kan likväl ej veta hvilka intryck en mängd representanter under den sednaste tiden emottagit. Sparsamhet i statshushållningen är dagens lösen, och önskligt är, att det icke stannar vid blotta orden, ehuru naturligtvis reduktioner i en gammal ekonomi icke göras så hastigt. För reorganisationen af landets försvarsväsen hade den förra riksdagen lemnat regeringen beredelsetid 1869 års riksdag; men möjligt är, att regeringen kommer att redan nu framlägga något förslag, ehuru detta då helt visst blir af den art, att det näppeligen kommer att egal annan betydelse än såsom ett öfvergångsförslag till någonting mera sullståndigt och genomfördt. Detta misslyckade försök, att åstadkomma en kompromiss mellan stridiga principer, är dock ett nödvändigt utveckingsstadium inom hvarje större reformarbete. Undervisningsväsendet utgör en af svenska folkets lifsfrågor. Det kan förnekas, utan bör tacksamt ernas, att den närvarande chefen ör vårt kyrkodepartement varmt nitilskar för ett godt ordnande af lanlets undervisningsanstalter, men då nan dervid ännu alltför mycket vidunrar firåldnada Hf:; JI a