Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1867, sida 2

hans förolämpning endast kyparen, och han skall svara dig: Jag känner ingen löjtnant Becker, har aldrig vexlat ett ord med honom, och anser kyparen Louis sig förolämpad af mig, så må han stämma mig inför domstol. — Min logik behagar er ej? — Den öfvertygar oss ej. — Emedan den ej behagar er. — Vi kunna således ej fordra upprättelse för den öfverlagda förolämpningen? — Inte för den redan lidna, men för en, som ännu kan tillfogas. — Onkel Florens, jag förstår dig ej. — Hör mig. Förolämpningen bevittnades af en person, hvars närvaro vid ett dylikt tillfälle skulle förmå den fegaste att vredgas, — nemligen den älskade qvinnan. Vår vän måste således ha upprättelse. Nu är min mening: Du går till grefve Thalhausen och säger helt enkelt: Min herre, kyparen Louis är löjtnant Becker, konungens officer likasom ni, och riddare af tapperhetsorden, hvilket ni icke är. Ni har i dag förolämpat kyparen Louis. Vill ni nu ge mig den förklaringen att ni, ifall ni hade kännt herr Beckers egenskap af officer, ej skulle hafva tillåtit er något förolämpande uttryck mot honom, och vill ni numera, likasom förr, anse honom som en hedervärd, med er i ra lika berättigad kamrat? Om han då säger ja, hvad vilja ni båda mera? Men om han gör undanflykter, så har han förolämpat löjtnant Becker, och då duellerar först löjtnant Becker med honom, och om en olycka träffar honom, så måste du hämnas vännen, — ty ehuru vi båda bära en urgammal slägts stolta namn, tillhör