Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1867, sida 3

Det sista snösallet. Med förbigående af alla reflexioner öfver den hämmade trafiken, både till lands och vatten, samt öfriga många ledsamheter som förorsakats af den så tidigt och så häftigt inbrytande vintern, vilja vi utbedja oss uppmärksamhet för en omständighet, som enskildt angår vår goda stad, men är en ganska fatal följd utaf hvarje betydligare sr . Vi mena det påbjudna bortförandet utaf snön ifrån gårdar och gator. Utan tvifvel är detta påbud grundadt på en ganska aktningsvärd omtanka för invånarnes sundbet och trefuad, men frågan är om man icke skjuter öfver målet vid tillämpningen. Temligen aflägsna ställen äro nemligen anvisade, dit all snö måste föras, med strängt förbud att deraf kasta en enda skoffa i våra många kanaler. Vi hafva i dessa blifvit serdeles lifligt erinrade om det orimliga i dessa föreskrifter, dels derutaf att mer än vanlig brådska varit rådande i dender sn rningen, antingen nu polisens påminnelser varit ifrigare eller husvärdarne sjelfva varit angelägna att få äfven detta undanI stökadt till Julen, dels emedan man börjat bortföra snön så omedelbart efter det den fallit, att det förekommit rent af löjligt, då man ser huru den mjellhvita snön, som utgör det renaste, kristalliserade vatten, måste köras långa vägar, utom stadens portar, i stället för att den, utan ringaste skada, med ofantligt mycket mindre kostnad och besvär, kunde kastas bums i kanalen. Det är ganska riktigt och vigtigt, att allvarsamt förbud finnes emot tömmande eller utkastande i kanalerna utaf alla fasta ämnen som kunna uppgrunda desamma, men lika visst är det också, att nyfallen snö icke hörer till dessa ämnen. Vi erinra oss härvid ett samtal för några år sedan med en snökörare på en brygga öfver Östra hamnkanalen. Det var på våren. Ett större snöfall hade dagen förut inträffat och mannen var sysselsatt att på sin släda lasta så mycket af de , hvita varorna!, som slädan kunde rymma och hästen orkade draga. ,Hvart skall du köra snön? Till IImtmans holme. Ilvarföre kan du ej kasta den i kanalen? .Det är förbjndet. Men den snön är ju nyfallen och skulle ovilkorligen smälta, alltsamman, på några få dagar? Ja det kan hvar och en se. ,Hvarföre är det då förbjudet? . Det är mer än jag begriper, men plikta få jag, om jag kastar en enda skoffa snö i kanalen. Väl inse vi att det i allmänhet icke borde tillåtas att på denna genväg göra sig af med de o verflödiga snömassorna och att framförallt di ifrån skulle undantagas det som upphugges ifrån gatorna, sedan dessa tlera dagar eller veckor varit trafikerade, men vi föreställa oss att en medelväg borde kunna utfinnas och kontroller uppställas emot möjliga missbruk. Om det vore tillåtet att till kanalbräddarne utföra och nedstjelpa all öfverflödig snö, under en viss kortare tid, exempelvis 48 timmar efter början at det snöfall, som gjorde ett allmännare snöns bortförande nödvändigt, så tro vi att derigenom icke ringaste farhåga borde uppstå för kanalernas uppgrundning. De fasta ämnen som då möjligen kunde medfölja, skulle med visshet utgöra en ren obetydlighet, i jemförelse med allt det grus och orenlighet som hösteller vårtiden, ja ofta midt i sommaren, af ett enda slagregn nedsköljas ifrån alla gårdar och gator. Till vederbörandes behjertande våga vi vördsamligen hemställa detta ärende och, utan att fi dess intrasslande precist vilja tillställa ett möte på Blo:as sal, förklara vi oss med snökörningen Missnöjde.