idter, som den enkla tendensnovellen framställer, och man kan derföre ej annat än önska, att den. måtte läsas joch behjertas af rätt många män och qvinnor, som lefva af sina händers arbete. Förfn söker visa, att de säkraste medlen till oberoende och lycka för arbetaren äro afhållsamhet från kroglifvet och andra ovärdiga förströelser, träget bemödande att uppfylia sina pligter mot arbetsgifvaren och göra framsteg i arbetsskicklighet; försakelser och uppoffringar af allt, som skulle ådraga honom utgifter, som ej stode i öfverensstämmelse med hans tillgångar, samt förvärfvandet af så stort kunskapsmått som möjligt är för den, hvars tid till största delen är upptagen af det arbete, hvarigenom lifsuppehället skall förtjenas. Dessutom visar han vigten af god skolundervisning och öfver hufvud af allt, som är egnadt att höja arbetaren ur okunnighetens och råhetens sfer, förädla hans tänkesätt och väsende samt befrämja hans husliga lycka och trefnad. En bok, som är vehikel för så goda läror, förtjenar all rekommendation, äfven om den ej skulle stå synnerligen högt i estetiskt hänseende och om mot händelsernas utveckling och karaktersteckningar åtskilliga grundade anmäkningar skulle kunna göras, och vi sluta derför med en hjertlig önskan att den måtte verka allt det goda, som förf. åsyftat. A. .— —