Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1867, sida 3

Ilalmen breddes; ljus och brasa tändes. Far och barn och tjenstfolk stimma gladt. Mor var tyst ...I hennes hjerta kändes Som ett stygn. Gud vet hur det var satt. Nu, när stora silfverbägarn blänkte, Full af öl, på sparfvarno hon tänkte. Sen, då fisken, gröten, skinkan, steken Lades tör, hon djupa suckar drog. När de andra stojade i leken Tänkte hon: ,, Vi ega gudslån nog: Icke hade husct tagit skada Af en handfull korn ur packad lada?