Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1867, sida 2

I kyparens ansigte visade sig en viss förstämning vid åsynen af grefvon. IIan svarade honom med fullkomlig höflighet, men man såg tydligt att han tvang sig, dertill. — Uvad besaller herr grefven? srägade kyparen. — Chokalade. — Genast— Louis! — Herr grefve! — Har grefve Westernitz varit här ännu? — Nej, herr grefve. Grefve Thalhausen gick fram mot bersån, der de båda fremmande herrarne befunno sig. Louis gick bort mot huset för att hemta chokolade. Då grefven kem nära bersån, stannade han, ty han märkte att den redan var upptagen. — Louis! ropade han åter. Kyparen stannade. — Herr grefve? — Hvem är i bersån derborta? — Två herrar. — Hvilka äro de? — Det vet jag inte, herr grefve. — Louis, säg herrarne att de aflägsna sig. Denna berså tillhör oss. — Er, herr grefve? — Slyngel! utropade grefven. Kyparen bleknade, då han hörde detta skymford. Hans blod svallade. — Chokolade, Louis! ropade i detta ögonblick de tre andra officerarne, som äfven hade stigit af framför värdshuset och lemnat sina hästar åt stalldrängen.