Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1867, sida 7

fremmande herrn i bersån, funnos ej ännu några gäster derute. Plötsligt nalkades en äldre, liflig herre. Det var domherrn von Aschen, men han såg bekymrad ut.S3 — God morgon, herr Becker, sade han. — God morgon, herr domherre. Men, jag ber, kalla mig ej herr Becker, jag är här kyparen Louis. Domherrns förstämning gaf sig nu luft. — Ja, sade han, — och det är en skam att ni måste vara det. — Inte för mig, herr domherre — — -Nej, inte för er, det vet Gud. Men för — — hela den nuvarande styrelsen i Berlin. En man som ni — — De stodo ej långt ifrån bersån, der den fremmande herrn drack sitt kaffe. Han hade gått fram till bersåns ingång med koppen i hand. IIan såg sig om efter de båda talande, han tycktes hafva hört hvad de sade och ville se hvilka de voro. Derefter drog han sig tillbaka i bersån. Domherrn och kyparen hade ej varseblifvit honom. Den förre fortfor: — En man som ni, en officer, riddare af jernkorset, en så tapper krigare, en ärans man, nödgas förtjena sitt bröd som kypare, måste passa upp på, — hm, min unge vän, det kommer väl ofta preussiska officerare hit? — Åh ja., sade kyparen Louis. — De bruka rida hit om morgnarne för att dricka sitt chokolad. — Och ni passar upp dem? — Likasom alla andra. — Och det är troligtvis unga tuppkycklingar, som ännu aldrig luktat krut, och