Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1867, sida 7

Den fremmande herrn tycktes finna behag i den raske kyparen. — Iar ni tjenat? sade han till honom. Vid denna tid hade nästan hvarje ung man i Tyskland varit soldat, och ordet j5tjena betecknade då militärtjenst. — Ja, svarade han. — Äfven gjort fälttåg? — Båda, — Med hessare? — Med preussarne. Herrn syntes öfverraskad. — Hvarför har ni ej medalj? Kyparen blef törlägen och funderade på ett svar. Herrn tycktes blifva misstrogen. — IIvarför befinner ni er här i Hessen? frågade han hastigt. Kyparen varseblef herrns misstroende. — Jag har erhållit mitt ärliga afsked, sade ban. — Godt, sade fremlingen kort. Samtid,gt tecknade han åt kyparen att aflägsna sig. Hans misstroende hade vikit för en viss förtret, likasom hade den unge mannens svar bekräftat att han såg sig gäckad i en förmodan. Kyparen observerade denna förtret, gissade dess orsak och ämnade tala. Ilerrn vinkade änvu en gång befallande, och kyparen gick. Äfven han var förtretad. Men ute i trädgården undertryckte han denna känsla. — Hvad rör det mig hvad han tänker? Hvem kan han vara? Någon grefve, som följt en furste och vill låta förstå att han luktar krut. Han gick omkring och ordnade samt putsade borden och stolarne. Utom den