Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1867, sida 7

(Insändt). I beskattningsfrågan. Här ha hållits flera möten för beredande af lindring eller till och med befrielse från kommunalskatt för en viss del af stadens innevånare, Dessa möten synas ins. ej haft den prägel af allvar och politisk takt bland de besökande, som man af förståndigt folk bort kunna vänta. Komiterades goda afsigter förnekas ej. Ins. anser att då sådane personer infunnit sig vid mötet och deri deltagit, som sjelfva ej fullgöra sin pligt att betala dem påförd skatt, detta annuslerat mötets allvarliga karakter och gifvit sammankomsterna en lös och lättsinnig prägel. Ingen annan hade bort ega talan vid dessa möten än sådane, som med qvitterade skattsedlar kunnat visa sin rätt att uttala sitt missnöje, om han nemligen dertill haft fog. Att betala skatt är en af de heligaste pligter som åligga oss. Den det kan, men icke gör, begår en stöld mot det samhälle han tillhör. Här äro sådane allmännyttiga inrättningar, som ej kunna indragas, men medföra stora kostnader, som kommunens medlemmar måste fylla. Att arbearne ha för hög skatt är ogrundadt; vi ha ju mesta af vår inkomst skattefri; och det ä I billigt att den klass i samhället, som mest njuter af fattigväsendet och skol isendet, något dertill bidrager. Angående rösträtten till stadsfull tige, så och då kommunens allmännyttiga inrättningar väsendtligen existera på penningen, skulle det vara orättvist att påyrka, det den mera eller högst beskattade skulle ha lika röst med den lågt beskattade; deck tror jag, med de hög: innade tänkesätt, som leda våra förmögna samhällsmedlemmar, att dessa ej skulle motsätta sig en på billiga grunder graderad röstskala. Detta skulle verka t till bidragande af ömsesidig endrägt och det allmänna, äfven hos de mindre beskat. tade, än nu är fallet. Att samhället skulle vinna på en sådan anordning, kan ej betviflas. Men må man gå försigtigt tillväga i beskattningsfrågan. Det hade kanske varit bättre om mötena afsett uppmaning till dem, som underlåta att betala sina skatter, att sådant hädanefter mera ordentligt fullgöra, så att staden kunde slippa aflöna en stor mängd tjenstemän för skatteresternas indrifning, som troligen ej alltid skett med det allvar som redan bort. Må hvar och cen af oss älska vårt välordnade samhälle och dess institutioner och visa det dermed, att vi ordentligt erlägga den skatt, som sig bör, och beflita oss em ett tarfligt, sedligt och enskildt lefnadssätt, då skall ock medvetandet om att vi insriat vår pekuniära pligt till den kommun vi tillhöra och det skydd till person och egendom, som genom ett ordnadt polisoch brandväsen, hvilket äfven kräfver stora utgifter, oss beredas, göra oss muntra och förnöjda, under ett rättvist ökadt anspråk på uppfyllandet af dessa nödiga anstalters bestämmelse för allmänt och enskildt väl. En skattbetalande arbetare.