Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1867, sida 7

väsen visade en enkelhet, men förrådde dock den förnäme mannen. En några och fyratio års herre hade följt honom ut ur dörren till värdshuset, men den äldre herrn vände sig om och gjorde en lätt rörelse med handen, hvarvid den yngre återvände in i huset. Den äldre herrn gick några gånger fram och tillbaka i trädgården invid huset, och man såg huru han njöt af den sköna morgonen. Derefter begaf han sig in i en berså. Straxt derefter nalkades en tjenare med hans morgonkaffe. Det tycktes vara herrns egen betjent, ty han såg ej ut som en kypare. Men han åtföljdes af en kypare, en vacker, liflig ung man, med svart, krusigt hår. Betjenten bar kaffebrickan, kyparen bordduk och serviette. ; De inträdde i bersån, der herrn satt på en bänk. Betjenten, som föreföll något förnäm, ville lemna kyparen kaffebrickan för att under tiden duka bordet; han tecknade detta åt kyparen, ty han tycktes knappt våga tala i herrns närvaro. Men kyparen hade redan med sin egen serviette, som han bar under armen, aftorkat bordet, derefter utbredt bordduken och lagt sin rena serviette framför herrn. Linnet var så glänsande hvitt. Den vackre kyparen utförde allt så tyst och behändigt. Betjenten betraktade honom med en viss förtret, likasom ansåg han det opasande, att denne kypare betjenade hans erre.