tigskatt rdr 2,000. (Denna utgiftspost i AA — från tjensten, skyndade jag hit, för att anmäla saken för ers nåd, ifall den bör meddelas herr generalen. Domherrn tackade tjenstemannen, bad honom tiga och afskedade honom. Derefter hade han hastigt tattat sitt beslut. Kan den sjuka resa vidare utan fara? frågade han läkaren. — Ja, om hon får hvila under natten. — Hur långt ha vi till ditt hem, Niederhelmern? frågade han Bernhard. — Fyra till fem timmars väg. — Du känner ju klyftor i berget, som ingen gensdarm kan finna? — Ingen menniska utom mig, ers nåd. Han skickade gossen till Gisbert, som bodde i ett annat värdshus, och bad honom genast infinna sig. Gisbert kom. — ÄÅr Mahlberg ännu qvar hos dig? — Ja visst, onkel. — Håll er beredda att bryta upp om en qvart. — Hvarför? Domherrn meddelade honom tulltjenstemannens rapport. — Och hvarthän nu, onkel? — Ni skola till fots följa Bernhard in i bergstrakten. Då kan ingen finna edra spår. Jag skickar gossen till er. Af honom få ni veta hvart vi andra bege oss. Derom måste jag nu tala med generaien. Han begaf sig till den gamle krigaren. — Frände Steinau, vi äro förrådda; och han berättade hvad han hört af tulltjenstemannen. — Och hvad sedan, frände Aschen? — Schilden är en djerf karl, han skall