Det är väl alltid något päkostande till en början för den förut öfverordnade att erkänna denna jemlikhet och acceptera den nya ,sidoordnade ställningen. Hans första känsla är väl, att finna sig sjelf dervid nedsatt (degraderad-), men är han en bra karl, så inser han det berättigade i förändringen och fattar, att det företräde, hvarpå han fordom gjorde anspråk, icke längre eger giltighet. Han räcker den unge kamraten sin hand, och så kommer den sordna olikheten ej längre i fråga. Mera påkostande blir den inre striden och svårare att vinna den fulla sjelfbeherrskningen, derest den nye kamraten eller de nya förtjensterna vilja göra sig ande genom en anspråksfullhet, som röjer, att här är mindre fråga om att vinna jemlikhet, än att sjelf flyta ofvanpå. Då blir kanske den gamle herren, med sina gamla vanor, förargad, och håller så länge som möjligt på sin förmenta rätt. Hvad han eftergifver vill han lemna af god vilja, men icke af tvång, på grund af pockande eller hotelser. Så kan der uppstå en rätt allvarsam strid om de obetydligaste saker, när dessa i minsta mån röra det ömtåliga rangförhållandet eller etikTeften