Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1867, sida 6

lerr von Schilden trodde knappt sina öron. — General von Steinau? Det är omöjligt — Öfver hälften af tjenstemännen kände igen honom, herr geheimeråd. De ha tjenat under honom, och han talade med flere af dem. — Vidare! vidare! ropade herr von Schilden. — IIerrskaperna togo in på värdshuset i Beverungen under namn: General von Steinau med familj från Berlin. Det har visat sig, att den sjuka damen är svårt sårad. Visserligen kommer ingen in till henne, ty läkaren och den unga damen, som kallar generalen onkel, vårda henne. Men läkaren har begärt charpi, och det lyssnande husfolket har hört nämnas ett sår i axeln. Den sårade lär befinna sig i ett betänkligt tillstånd och kan ej på länge resa vidare. Likväl har jag qvarlemnat två uppsyningsmän till bevakning heimerädets vidare befallningar. 1 FALmdets ögon glänste af en hemsk eld. — Äro alla fremlingarne ännu i Beverungen? frågade han. — De som ankommit, herr geheimeråd. Jag glömde nämna, att den tredje vagnen med de båda yngre herrarne ej inträffat i Beverungen. Denna underrättelse tycktes något nedstämma herr von Schildens fröjd. — Hvart har den vagnen tagit vägen? — Jag och mitt folk ba ej kunnat få reda derpå. Troligtvis får herr geheimerådet underrättelse derom från andra sidan. och skyndat hit för att emottaga herr ge