Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1867, sida 6

— Och om de äro funna? — Så nödgas jag sannolikt bege mig till ort och ställe, och du får ensam resa till badet. — Du ville höra min bön, min vän? — Ja, UHedvig. -Grefve Westernitz reser äfven till Hofgeismar; kunde du be honom bli min kavaljer dit? Herr von Schilden blef nu verkligt ond. — Qvinna! utropade han. Hon log. — Hvarför så hetsig? Jag träffar ju honom i alla fall i Hofgeismar, och du är ju ej svartsjuk. Han blygdes öfver sin vrede. — Hur vet du att grefven ämnar sig till badet? frågade han kallt. — Huru? Om du ber honom bli min kavaljer, så beger han sig dit. Han gaf cj akt på detta elaka svar, ty man klappade på dörren, och en tulltjensteman inträdde. Herr von Schildens ögon glänste. — Medför ni underrättelser? — Ja, herr geheimeråd. — Ha vi funnit flyktingarne? — Troligtvis. Men tillåter herr geheimerådet att jag berättar hela förloppet? Geheimerådet nickade. — I förgår natt hafva tre vagnar, med extrapost från den hannoveranska sidan, passerat gränsen vid tullstationen närmast Beverungen. I den ena satt en sjuk dam med en äldre herre och en läkare, i den andra en gammal herre och en ung dam samt i den tredje två herrar. Alla tre , j vagnarne foro till Beverungen. Endast den gamle herrn i andra vagnen har man kännt igen vid tullhuset; det var general von Steinau.