Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1867, sida 6

— Då kan jag sramställa en bön till dig. Och den vore? — Hur länge ämnar du stanna här? — Tills jag erhållit underrättelse från mina utskickade. ar Och om det dröjer ännu tre dagar till? — I dag måste underrättelse inträffa från något håll. — Och om ej? — Så måste vi stanna här. — Vi. Jag tillhör ej polisen. Jag utsänder inga spioner efter demagoger. Den unga frun talade med lugn ironi. ÅÄfven herr von Schilden hade ätervunnit sitt lugn. — Jag tror, sade han, — att du har fängslat ditt öde med mitt. — Fängslat? — Äfven vid min karrier. — Vid din ära, trodde jag! — Herr von Schilden svarade ej straxt; ordet ära hade troligen erinrat honom om något annat. — Du hade en bön till mig? — Svara mig först. Om du erhåller underrättelser i dag, hvad sker då? Godmodighet var ej herr von Schildens svaga sida; att han besvarade frågan, antydde således att han redan lärt sig äktenskaplig lydnad. — Det beror af underrättelsens innehåll, Hedvig. Och detta innehåll? — Flyktingarne äro funna eller icke funna. Om de ej äro funna? — Så fara vi till Hofgeismar, der jag väntar vidare underrättelser. .