Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1867, sida 3

syntes fladdra för vinden, hvilket gaf en person anledning att efterse hvad detta kunde vara för något. Det befanns då vara hela framstycket af ett par permissioner, hvilket fastnat å en spik på ötversta kanten af planket. Som klädesstycket bar tydliga spår af att ha blifvit frånslitet ett nytt plagg och således ej ditförts af vinden, började man fundera om icke den person, som föröfvat stölden, möjligen vid den hastiga flykten öfver planket hade fastnat på spikarna å detsamma och, under bemödandet att komma lös, lemnat detta lilla bevis af sin påhelsning efter sig; och mera ledning behöfdes icke heller. Polisen fick snart hand i klädesbiten, och följden blef äfven slutligen, ehuru först efter det mycken fintlighet och list måst anlitas, att rättvisans handhafvare en vacker dag slog ned på den intet ondt anande tjufven, som troligen redan glömt det lilla missödet å planket och derföre redan lagat sina by Det stulna påträffades äfven, och tjufven, för stöld straffade sjömannen Adolf Engelbrechtsson, införpassades derefter till cellfängelset. Inställd i går inför rådhusrätten, nekade Engelbrechtsson för stölden och påstod tillochmed, att det ej varit från hans permissioner stycket afslitits, ehuru han slutligen måste medgitva att plagget varit hans och att stycket passade dertill. De stulna kläderna åter påstod han sig ha emottagit af en ,bekant för att sälja. Efter det några vittnen hörts oclv bekräftat att han innehaft det stulna, dömde rådhusrätten E. att för andra resan stöld straffas med 6 månaders fängelse och att i ara förlustig medborgerligt förtroende. — Falk-Carlssonska bedrägeriet. Ransakning i detta mål förekom äfven i gär, då, bland andra, äfven förre handlanden, numera fattighjonet. Frans IIeland var inkallad, för att höras, rörande den delaktighet han tagit i nämnde bedrägeri. Tillfrågad härom, berättade Heland att Falk, som han påstod sig blott ha kändt helt obety ligt, en dag kommit till honom och bedt honom skrifva om en lista, hvarå bidrag skulle antecknas för de nödlidande i Norrland, då den gamla började blifva utsliten och suddig. Detta hade han äfven gjort och skrifvit ingressen till en ny sådan, hvari tillkännugafs att medlen skulle komma att redovisas af IIandelstidningens redaktion. Heland hade dervid frågat Falk, af hvilken han blifvit anmodad att samla bidragen och om det var någon förtjenst dermed. Denne hade då svarat, att han fått uppdraget af hr S. A. Hedlund och att han hade vissa procent af hvad han kunde få in. Någon misstanke hade ej uppstått hos honom att det ej var så alldeles helt med saken, och pästod han ihärdigt, att han blott gjort Falk denna lilla tjenst i fullt förtroende om hans behörighet och utan den ringaste kontanta vedergällning, ehuru han af domstolens ordförande gjor32 des uppmärksam på det orimliga i antagandet att hr Hedlund skulle behöfva begära hjelp för en sådan listas utskrifvande och att han derför skulle ha insett att F. handlat bedrägli De sednare listorna för de brandskadade i Marstrand påstod han deremot att han ej skrifvit. Hela denna berättelse bestreds af Falk på det oförskämdaste, och nekar denne fortfarande, likasom nu äfven Carlsson, för all delaktighet i bedrägeriet. För efterspaning efter skomakaren Lindstrand, hvilken ännu ej anträffats, om han någonsin kommer till rätta, då det är sannolikt att han blott är en fingerad person, uppsköts den vidare ransakningen till den 30 dennes. — Krukan går så länge elc. En i polisens annaler ofta omnämnd person, hustru Laura Eleonora Hast, som under åratal flerfaldiga gånger varit tilltalad för stöld, fylleri, m. m,, men alltid lyckats slingra sig ifrån något vidare straff, som i olyckligaste fall hittills endast varit några dagars. fängelse med vatten och bröd — till omvexling och magens förbättrande efter ett intaget bastant. rus — stod i går ånyo tilltalad för brott mot sjunde budet. Äfven denna gång, såsom ofta förut, hade hon, under sina vandringar i husen, fått fatt i något, som kunde följa med, nemligen hos värdshusidkerskan Josephina Osterberg vid Smala Vägen en gardin och hos snickaren Aug. Barck några borstar och kammar. Likasom förut vid förhören med henne, nekade hon äfven nu för all kännedom om stölden och uppdukade som vanligt historien om att hon af en flicka, som hette , Mari, emottagit sakerna till törsäljuing. men denna gång fanns likväl sakerna hos henno, hvadan hon nu ejl yckades slippå för så godt pris som förut, utan dömdes hon att för upprepad stöld undergå 3 månaders straftarbete och i fom år vara förlustig medborgerligt förtroende.