gare än den motsvarande franska samlin-sen, enär den tillika innehåller chevalier Nigras berättelser om en del förtroliga! samtal med kejsaren och IMoustier, en om-JI ständighet, som lärer gifvit anledning till anförande af allvarsamma besvär från franska regeringens sida. Af särskildt in-A tresse i detta afseende är en berättelse afss den 4 Oktober från ehevalier Nigra, som ! : : då uppehöll sig i Biarritz. Nigra hade fÖ nemligen, efter anmodan af minisberpresi-: denten Ratasgzi, rest till Biarritz för att meddela kejsaren att Italien möjligtvis skulle blifva nödsakadt att intervenera i Rom för att skydda den allmänna ordninsen och Italiens institutioner. Om sitt samtal med kejsaren berättade Nigra följande: Kejsaren har meddelat mig sitt svar. Ilan sade att frågan om, hvad som borde göras i händelse af en revolution i sjelfva Rom, icke kunde lösas a priori, eller med andra ord, att allt skulle bero på de omständigheter, som eventuelt framkallade och åtföljde revolutionen, samt att begge regeringarnes hållning till stor del måste rätta sig efter förhållandena och den allmänna meningen. Då det emellertid för ögonblicket icke vore någon örverhängande fara, så kunde han under de nuvarande förhållandena endast losva, att den kejserliga regeringen — i händelse af nya förvecklingar — icke skulle taga nåsot beslut, utan att först hafva satt sig i förbindelse med den italienska; han hoppades, att regeringen i Florens skulle handla på samma sätt. Man torde knappast kunna påstå, att detta varit ett bestämdt svar, enär det endast uttalar, att dit skulle bero på omständigheterna. Nigra och Ratazzi synas emellertid af kejsarens allmänna antydningar hafva drazit den slutsatsen, att han icke var ogynnsamt stämd för en italiensk intervention i Rom, och många trodde, att det endast skulle comma an på ett djerft steg, som kunde eda till en fait accompli. Ett sednare neddelande från Nigra till italienska rezeringen vittnar likaledes om, att han innu den 17 Oktober uppfattade den kejserliga politiken såsom gynnsam för Itaien. Han inberättade nemligen under mnde datum: , Rouhers önskningar synas gå ut på en intervention, som gemensamt utföres af Italien och Frankrike, nen han sjelf vill icke taga initiativet lertill. Som bekant är, föreslog Ratazzi straxt derefter en gemensam intervention Rom, men fick det bestämdaste afslag. Det ligger i sakens natur, att italienska idningarne, med anledning af de föreligsande aktstyckena, nu förebrå den franska regeringen brist på öppenhet och konse1vens, en beskyllning, som Rouher på förhand! sökt tillbakavisa i sitt bekanta tal uti lagstiftande församlingen. Hvad den gröna boken för öfrigt innehåller af diplomatiska aktstycken har endast intresse för såvidt som dessa lemna upplysning om de enskilda stormakternas hållning. Man ser deraf bland annat, att Preussen under hela förvecklingen iakttagit den största försigtighet. Enligt en not från italienske ambassadören i Berlin af den 29 Oktober vägrade grefve Bismarck med bestämdhet att verka till Italiens fördel hos franska regeringen, enär han fruktade för, ,,att detta endast skulle skada Italiens intressen. Ryssland höll sig deremot långt mindre tillbaka: det förklarade sig vilja göra för Italien hvad som stode i dess makt. Engelska kabinettet beklagade, att det icke kunde hindra den andra romerska expeditionen, men lofvade göra allt, för att italienarnes inmarsch i påfvestaten icke skulle blifva ansedt som casus belli. Lord Stanley yttrade tillochmed till italienske ambassadören i London, att franska regeringen knappast skulle hafva något särdeles emot de kungliga truppernas inryckning i Kyrkostaten. Man ser således, att lord Stanley delade chevalier Nigras uppfattning af situationen. Om Österrikes hållning meddelar gröna boken intet: ett bevis för, att den franska och österrikiska politiken i närvarande fall varit alldeles öfverensstämmande. Som man vet, har ett telegram meddelat, att chevalier Nigra blifvit förflyttad som ambassadör till London, och den förmodan ligger nära till hands, att Visconti Venostas mottagande af den vigtiga ambassaden i Paris efter Nigra är en följd af de upplysningar, som framkommit i den samling af aktstycken, hvilka förelagts parlamentet. Enligt ,, Gazeta di Torino har italienska regeringen utnämnt en kommission, som skall utarbeta ett detaljeradt förslag till en betydlig utvidgning och förbättring af fästningsverken i Verona, Mantua och Peschiera. I en skrifvelse från Rom till den franska , Libertö berättas, att påfven på julaftonen skall utdela 12,900 hedersmedaljer till alla de trupper, som deltagit i sista fälttåget. Det omtalas dessutom, att krigsministern, general Kaneler skall utnämnas till hertig af Mentana, general Zappi till hertig af Bagnarca, 0. s. v. AMERIKA. Shipping Gazette innehåller ett bref från S:t Thomas, dateradt den 21 November, enligt hvilket der under loppet af tre dagar varit 80 å 90 jordstötar; 7 af dem räckte 1 minut. Alla husen äro remnade och osäkra. Den 18 hade hafvet stigit upp ,högt som en murk; 50 menniskor hafva tillsatt lifvet. Förlusten af egendom är ofantlig och långt större än efter orkanen; äfven en del fartyg äro illa skadade. Konsalatbyggnaderna äro förstörda. I privata bref säges jordstötarnes antal under trettio timmar hafva uppgått till 148. Nära nog intet hus är — heter det — oskadadt, och en del af befolkningen uppebåller sig i tält, som de uppslagit i de högre belägna delarne af landet. Innevånarne på ön hysa farhågor för, att kongressen i Washington under dessa omNS SER ORT —