vid dessa ord i öfveruppsyningsmannens hand. Domherrn gick till sin brorsons vagu, som höll atsides. IIan vände sig först till Mahlberg. — Er fru sofver, och läkaren är nöjd samt stannar hos henne tills all fara är förbi. — Vill du inte säga adiö till Gisbertina? frågade han derefter sin brorson. -Ilvartill skulle det tjena? — Skall jag upprepa dessa ord för henne? — Ivarför inte? Domherrn återvände till de båda vagnarne, hvilka passerade gränsen, En qvarts timma derefter följde den vagn, i hvilken Gisbert och Mahlberg befunno sig.