.Det beror derpå, att de som besluta dessa dyrbara ting, drabbas sjelfva så litet deraf; det är vi, som få betala fiolernak. — Det ligger väl också i sakens natur, att de som sjelfva drabbas hårdt af en beskattning, se sig noga för, att utgifterna ej blifva större än nödvändigheten kräfver. Rätt illa vore emellertid, om de förmögne drefve denna hushållsaktighet derhän, att anslagen indroges för sådana allmänna inrättningar, hvaraf den stora menigheten har nästan uteslutande det direkta gagnet, såsom folkundervisning, m. m. Det är alltså ett fåvitskt tal, när man tillskrifver förmögenhetens makt slöseri, enär frestelsen för denna makt ligger åt motsatta hållet. Och det är endast derföre de förmögne frukta för att lemna de obemedlade lika rösträtt med sig sjelfva. De frukta misshushållning med allmänna medel, hvartill de få i så hög grad deltaga; men visserligen icke den alltför stora hushällsaktigheten. Så skulie det näppeligen lyckas, att införa lika rösträtt i ett financiellt bolag, enär den som har flera aktier fordrar rösträtt derefter, om också modifikationer i detta hänseende göras uti många bolagsreglementen, till att förebygga, det ej besluten kunna dikteras at en enda mäktig aktieegare. Emot detta räsonnemang vilja vi dock bemärka, att, enligt vår öfvertygelse, valen af representanter för denna stad skulle, under lugna tider, utfalla temligen lika med det ena eller andra röstsättet. De mindre bemedlade hafva nemligen icke råd, att emottaga dessa uppdrag, som kräfva en så betydlig uppoffring af tid, att det är för många en ganska bekymmersam sak. Andra skola också inse sin oförmåga och icke tveka att rösta på en mera bemedlad man, hvilken man tilltror bättre insigter, i förening med redbarhet och nit. Så skulle stadens förvaltning, äfven med den lika rösträtten, ganska visst komma i ungefär samma händer som nu, och om äfven en och annan nu förbigången, som gjort sig helt plötsligt till jemlikhetens målsman, skulle derjemte inkomma i stadens representation, så vore dermed ingen skada skedd. Mot erfarenheten af misshushållning och korruption i den demokratiska förvaltningen af en eller annan utaf Norra Amerikas stora städer, kan man sätta en annan erfarenhet, dels från Frankrike, der t. ex. Pariss kommunalråd tillsättes at kejsaren, dels från England, der förmögenheten är allrådande. I det förra riket se vi huru hr baron Hausmann regerar: i det sednare vet man att en kolossal misshushällning bedrifves med allmänna medel. I alla former trifves alltså det onda, likasom lyckligtvis också det goda. Ytterst lärer det väl bero på nationens anda och den kontroll, hvilken den allmänna meningen utöfvar på rederbörandes handlingar. Denna anda är i vårt and god, och derföre skulle helt visst missbruk af det allmänna förtroendet här lika litet ske under demokratiska former, som under de närvarande. För vår del äro vi förvissade, att man både i det politiska och sociala lifvet utvecklar sig mot det stora målet: personlighetsprincipen. Men vi tro ej, att man hinner dit på en gång, utan att öfvergångar måste ske, och dessa ligga, efter vårt förmenande, i den graderade röstskalan. Härutinnan äro vi af alldeles samma åsigt som professor E. v. Schoultz. Deremot dela vi ej hans mening om den absoluta nödvändigheten, att ögonblickligt förvandla vår kommunala lagstiftning Fastmer anse vi att denna, likasom den nya representationen för riket, bör hafva tid att, så att säga, sätta sig, eller att lugn inbilda sig i de nya formerna samt vidtaga de åtgärder till allmänt bästa som närmast föreligga. Har man i detta hänseende fått lite andrum; har den nya mekanismen hunni något bättre uppnötas, så att den funge rar med större jemnhet och trygghet, då är tiden inne att taga ännu ett steg fran till valrättens modifikation i demokratisk anda. En sådan utveckling går långsammare än hvad det hetsiga sinnelaget fordrar men visst är, att den går säkrare, och at den öfverensstämmer med den naturlig: lagen för all lycklig utveckling. Staden och Länet. Hore van SchoultT? fen maotioner