Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1867, sida 2

— Ah, god afton, frände Steinau! N här? Generalen blef verkligen öfverraskad. — Bomber och granater, frände Aschen, hvarifrån kommer ni? Han erhöll ej svar, ty Gisbertina utbrast äfven med verklig öfverraskning: — Onkel Florens, således äfven du här! Domherrn besvarade kallt grefve Wester nitz stumma bugning. Derefter sade han på sitt korta sätt: — Tillåter ni, trände Steinau, att jag öljer er? Och dermed tog han Gisbertinas arm. Han drog sig med Gisbertina ett par steg efter, och grefven gick fram till generalen — Gisbert är här, sade domherrn till len unga damen. — Ja, jag såg honom gå förbi vårt värdshus. — Han vet äfven att du är här. — Det betviflar jag ej. Han tycks nästan vilja göra sig löjlig — som en förilskad Seladon. — Hm, Gisbertina, hvad är det som öranleder dessa bittra ord? — Denna barnsliga förföljelse. — Gisbertina, vi böra spela öppet spel ned hvarandra. — Du har rätt, onkel. Är Gisbert derippe i sin förra bostad?; — Ja. — Med sin förra uppasserska, den enaldiga flickan? — Ja, men låt oss tala om din toilett. Ju är verkligen förtrollande. — Ah, tycker du det? — Kläddes du dig före eller efter sedan lu hade sett Gisbert? — Hvarför denna fråga? — Jag skall bespara dig svaret. Sedan lu sett Gisbert, tog du denna drägt. Ian kulle i densamma se dig vid grefvens rm. Var det ej så? . — Uvarför förtöljer han mig?