Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1867, sida 2

— Jo, jag lofvar er det. — Jag tackar ers excellens. Sålunda hade mamsell Karolina Lohrmann blifvit assessorska i Warburg och kunde sortsätta sin verksamhet på Ovelgönne, dit hon reste ett par gånger i veckan. — Ämnar du se efter arbetet? frågade domherrn den unga frun. — Nej, onkel, det behöfs ej. Men tolkat har arbetat sedan klockan fyra i morse, och jad vill nu skicka hem dem, — Och sedan? — Gär jag att möta min man. — Jag går emellertid in i huset, der jag förehar något, som kanske medför lycka. — Hvad då, onkel? — Det skall du få veta sedan. De åtskiljdes, och domherrn gick fram till hufvudbyggnaden, der han träffade gamla Christine. s— God afton, Christine, är fru Mahler hemma? — Ja, i sitt rum, ers nåd, svarade gumman nigande, och domherrn gick upp till fruns rum. Hon var ensam. — God afton, fru Mahler! — Ah, herr domherre — — Hon var både öfverraskad och i en ångestfull spänning. — Bringar ni mig underrättelse från min man? — Jag kommer från Berlin och ämnade just tala med er om honom. Sedan hans och Gisberts häktning har jag varit der två gånger. Genom mina bref till Karolina känner ni redan åtskilligt derom. Den första gången måste jag se huru sa