Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1867, sida 2

bonerna — så heter det äfven der — alltjemt funnit en asyl i Rom, så skall väl Frankrike nu äfven taga de öfriga afsatta furstarne under sina vingars skugga; under den franska garantien för påfvens verldsliga makt kunna restaurationsintrigerna ostraffadt fortgå. Genom de oförbätterliga fel, som Rouher i sina sednaste tal gjort sig skyldig till, tvingar Frankrike Italien att se sig om efter nya allierade, och det är fara värdt, att sådana icke skola komma att fattas. , Libertå skrifver med anledning af förhandlingarne i lagstiftande församlingen angående romerska frågan: , Man vill nu ånye konsolidera ett monument, i hvilket man sedan århundraden gjort brech, och detta icke af otrogna, sceptiker och ateister, utan af sådane, som af sjelfva kyrkan blifvit betecknade som dess prydnader. Påfvens verldsliga makt har nemligen blifvit fördömd af sådane män som den helige Bernhard (som lefde i 12:te ärhundradet), Fänelon, kardinal Pacca, Rossi, med flera. ,Liberte anför derefter citater af dessa män, hvilka äro ganska bevisande. Ingen lärer vil t. ex. vilja anklaga Fenglon för fiendtligheter mot den heliga stolens sjelsständighet, och likväl skref ban: Det är ingenting, som den heliga stolen icke skulle kunna erhålla genom de troendes barnsliga kärlek, förutsatt likväl, att den icke tillegnar sig någon verldslig makt...... Vänden edra blickar åt kyrkans blomstring under martyrernas tid! Då utöfvade kyrkan fritt sitt domarevärf öfver själarne, utan attfordra någon verldslig makt. Huru gerna skulle icke Kristi brud afsäga sig sina territorier, sina rikedomar, sina eländiga verldsliga värdigheter, om hon kunde återvända till ett sådant tillstånd! ,, Chateaubriand skref år 1831 i sina ,,Etudes historiques: , Nu, då folken återtaga sina rättigheter, skall pårvedömet naturligtvis afträda sina verldsliga funktioner. Och kardinal Pacca säger: ,Jag tror, att om påfven frigjordes från den verldsliga makten och hela den tunga bördan af verldsliga bestyr, så skulle han vända alla sina tankar och omsorger till kyrkans andliga styrelse. Och ännu en auktoritet, hvilkens omdöme — ehuru icke kardinal eller biskop — torde hafva mycken betydelse! Rossi (Pius IX:s minister 1848, och mördad i Rom) skrifver, på samma gång han på det strängaste tadlar Napoleon I:s beteende mot Pius VII, följande: ,,Utan strid och utan ansträngningar gick den verldsliga makten ur påfvens svaga händer, likasom det i går skett och i morgon ånyo skall ske, då främlingarne undandraga denna makt sitt stöd. Den lärda verlden har lidit en stor förlust derigenom, att den berömde fysiologen Floureus nyligen aflidit. Flourens var född 1794. Redan tidigt bemärkt genom åtskilliga vetenskapliga arbeten, blef han först professor i naturalhistoria vid College de France och sedan professor i anatomi vid Jardin des plantes; 1828 blef han medlem af vetenskapsakademien och 1832 en af denna akademis sekreterare; 1840 blef han , medlem af Academie frangaise. Han var medlem af deputeradekammaren från 1837 till 1846, då Ludvig Filip utnämnde honom till pair. I lagstiftande församlingens möte den 10 dennes förekom ett serdeles stormigt uppträde. Kervequen — em ifrig reaktionär — höll ett tal emot Italiens enhet, hvilken han betecknade som Frankrikes största olycka, samt uppläste en artikel i en belgisk tidning, ,,La finance, der det heter, att fem af de större tidningarne i Paris mottagit betydliga penningesummor för att understödja en fremmande makts politik BGueroult, hufvudredaktör för ,,Opinion nationale, protesterade häremot på pressens vägnar, och då Kerveguen vidblef sitt påstående. gjorde Gueroult en rörelse med handen, som ville han gifva Kerveguen en örfil. Ett grufligt oväsende uppstod med anledning häraf, hvilket slutade med att Gueroult af presidenten kallades till ordningen. Emellertid hafva Gueroult och Havin, den sistnämnde hufvudredaktör för ,,Siecle, hänskjutit saken till en hedersdomstol, hvilket man finner af en skrifvelse till Kerveguen, så lydande: Ä Paris d. 10 December, kl, 8 på aftonen. Min herre! Ni har på lagstiftande församlingens tribun slungat en nedrig beskyllning mot den liberala franska pressen. Enär våra lagar icke i ett sådant fall som detta medgifva bevisning, så fordra vi, hufvudredaktörer för tvenne af de tidningar, som af er angripits, att ni inför en hedersdomstol måtte rättfärdiga edra påståenden. Vi inbjuda er således till en skiljedomstol, bestående af presidenten hr Schneider och tvenne af våra kolle