Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1867, sida 2

korna stodo. Det är ett eget kotteri, som ny regerar i Berlin och i Preussen, — det är ett litet antal af den preussiska adeln De söka genom sitt regemente att i främsta rummet bereda anställningar åt den fattigare adeln, — deraf hatet mot landtvärnet och demagogförföljelserna, — och de ha derjemte en mängd privatsaker att utkämpa. Båda dessa omständigheter hafva bragt er man i fängelse. Min fru, her von Schilden gäller nu mycket i Berlin. Fru Mahler bleknade, och dömherrn fortfor: — Under dessa förhållanden var ingenting att göra på vanliga vägar, och isynnerhet ej hos justitia. Jag hade begifvit mig till Berlin för att befria er man och min brorson ur fängelset. Jag vände mig derför till sjelfva kotteriet genom Gisbertina. Hon vistades hos sin onkel, general Steinau, som tillhör denna preussiska adel. Ä — Gisbertina, din man sitter i fängelse, sade jag till henne. — Jag vet det, svarade hon lugnt. — Du säger det helt lugnt, men anklagar ditt samvete dig ej? — Jag har gjort hvad jag kunnat. — Inte allt hvad du kan, Gisbertina. — Hvad kan jag göra vidare? — Befria honom. Tala vid din onkel Steinau, och det kostar honom endast ett ord till polisministern eller till general Taubenheim. Hon funderade temligen länge. — Onkel Florens, sade hon derefter, — Gisbert ville ju åter träda i förbindelse med mig, då han fängslades? — Ja, han sökte dig, med smärta. — Och jag flydde honom, äfven med