Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1867, sida 3

—— — betsmän, för att sjelf söka förmå honom ull en bekännelse. Den höge embetsmannen försökte använda faderlig välvilja: — Betrakta mig som er far, herr grefvel — Excellens, ingen förolämpning, — om jag får be! — var den unge grefvens Svar. De häktade släpades från det ena fängelset till det andra, och förhören skedde i största hemlighet; pressen tilläts ej ens att omnämna dem. — Undersökningarne varade i åratal, och man erfor ingenting, äfven sedan de voro afslutade. Fångarne blefvo i tysthet afförda till sästningarne för att lida sina straff, ty de dömdes med eller utan bekännelse. Mot flera fälldes dödsdomar, men de utfördes ej, ty furstarne bekräftade icke dödsdomarne. Domstolen var lika fanatisk som slavisk och feg. Jag känner ännu flera domare från denna tid. De voro då unga män, som ville göra karrier. Man såg dem i antichamberna hos presidenter och ministrar för att utbedja sig en undersökning, ett referat, eller protokoll i en demagogaffär. De lemnade sedan resultaten af sitt tjenstenit och gjorde sin karrier. I staden Köpenik, två mil från Berlin, ligger ett stort kungligt slott med hela sin långa baksida utefter Sprees strand; endast slottsträdgården skiljer det från floden. Det gamla slottet bar ej på länge begagnats till residens, och var under demagogförföljelserna inrättadt till fingelse, ty alla fängelser i Berlin voro öfversyllda af ,,högförrädare. Det var en afton i Juli månad, och en af de fångna demagogerna på Köpenikerslottet befann sig ensam i sin cell. Det regnade, och en lätt vind drefreg