Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1867, sida 2

— Ja, sade hon, det förändrar allt och tillbakatränger hvarje tanke på en återförening. — Hm, huru så? ropade domherrn. — Nu kan jag erbjuda min kärlek, hjelp och tröst, sade frun. — Men vore ej en egennyttig kärlek här ett föraktligt förräderi? — Ilvem skulle tala om egennytta? — En återförening! — Ah, sade domherrn till Karolina, — hade jag icke rätt? Mannen kan ej bedöma qvinnohjertat. Och har ej hennes hjerta träffat det rätta? — Jag vet dock inte det, sade Karolina halfhögt för sig sjelf. Men domherrn hade likväl hört det. — Men detta vet jag, sade han. — Du och hela verlden må skratta ut mig och kalla det min käpphäst, men jag vidhåller dock, att 1815 års krig var en olycka. Tänk blott på Gisbert, Mahlberg, den tappre Friedrichs och Becker. Deras öde är i smått en bild af folkens!