Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1867, sida 3

Blandade änmen. Furstinnan Metternich har stämt parisertidningen ,,Courrier frangais för det den begagnat uttrycket ,,damer å la Metternich, för att dermed beteckna extravaganta fruntimmer. Ci rier rättfärdigar sig i följande ordalag soner, hvilka känna till den mindre pressen i Paris, hafva ofta i dessa tidningar läst om en viss apokryfisk eller verklig personlighets göranden och låtanden, hvilken personlighet i dessa tidningar betecknats med namnet ,,Fru de Metternich Hon uppför sig högst oanständigt i, Cafå angla eller på operabalen; man ser henne på ,Cafe chantant i Theresas loge; hon har utmärkt si såsom lefvande bild i en ....lyckad ställning; hon har visat så vackra ben på hertiginnan Xs eller furstinnan 2es sednaste bal. ... Om henne har man också vid sednaste operabalens vagndesil sagt, ,att man icke visste, huruvida hennes vagn var den sista i defiladen eller den första af massans. Men det har icke fallit oss in, att denna bjeltinna kunde hafva något gemensamt med fru furstinnan af Metternich, hustru till herr fursten af Metternich-Winneburg, II. M. kejsarens af Österrike sändebud vid franska hotvetI detta celebra mål afkunnades i Fredags utslag, hvarigenom redaktören af ,,Courrier francaisdömdes till 2 månaders fängelse och 700 rdr:s böter och tidningens ansvarige utgifvare till 1 månads fängelse samt att ersätta rättegångskostnaderna. Lifvet och sederna i Venezuela. Sydamerikanska republiken Venezuela skall vara ett herrligt land och dess hufvudstad Caracas mycket omyckt såväl af amerikanare som af europeer. Men högst märkvärdig är den naiva grad af sällskaplig bildning. som finnes i dessa för odling och åkerbruk så ypperligt utrustade men dock så klent, förvaltade trakter. En engelsk kapitalist, som någon tid uppehöll sig i Caracas, berättar derifrån några ganska originella scener. Läran om frihet och jemnlikhet har, säger han, här i Venezuela till den grad öfvergått i praktiken, att i ett af de första hus, hvari jag var gäst, den herre, som borstade mina stöflar, kom in i rummet till mig med hatten på hufvudet och cigarren i munnen. En annan herre, som jag hade antagit till medhjelpare åt min betjent, lemnade mig redan dagen efter han hade tillträdt sin tjenst, emedan jag icke ville anförtro honom att gömma min penningbörs och mina nycklar, hvilket enligt hans mening var det enda göromål, som svarade emot hans värdighet. Så snart vid baler musiken började spela i sällskapslokalen, började man dansa utanför i korridorerna och förstugan, och, emedan sådana festligheter för det mesta hållas i nedra våningen och rummen utåt gatan, församlar sig snart derutanför en hop objudna och otvättade åskådare, som sticka sina nakna och bruna armar in genom fönsterna (fönsterrutor begagnas i allmänhet icke) och högt samt ogeneradt kritisera de dansande. En gång såg jag vid ett sådant tillfälle en gammal man i paltor med nakna armar och ben stå inne i sjelfva salen; hans tobaksstif kande andedrägt pustade på de eleganta damernas hårklädslar, med sina händer tog han och kände på deras fina toiletter, och det fanns dock ingen, som gjorde min af att kasta den påträngande på dörren. En gång, då jag vid ett aftonsällskap samtalade med flera damer, stack plötsligt en af de utanför varande sitt hufvud in till oss, hvarför jag afbröt samtalet. ,,Ah, se på de der aristokraterna! utropade karlen. De vilja blott tala med sina jemnlikar. Då jag en gång vid en af presidentens hvarje vecka återkommande soir6er spelade ett parti schack med presidentens fru, sammanträngde sig ett halft dussin tjenstvilliga andar omkring vårt bord och sågo på spelet, icke utan att ådagalägga sitt intresse genom allahanda utrop och anmärkningar. En af mina slägtingar följde mig en gång till en af stadens skräddare, hos hvilken jag ville beställa mig en rock. Vi måste vänta en god stund i butiken, innan herrn kom ut. Då han slutligen visade sig, kom han med den eviga cigarren i munnen, vid rörde sin hatt, gick fram till mig, tryckte min hand och frågade belefvadt huru jag mådde. Derpå satte han sig på butiksbordet, ville höra mitt omdöme om de sednaste politiska tilldragelserna, frågade hvad som hade fört mig till Venezuela, och, efter det han på så sätt hade uppehållit mig en half timmas tid, tog han slutligen mått till det frågavarande plagget.