Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1867, sida 2

Domherrn.) Historisk roman af J. H. Temme. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Då stå oss tro vägar öppna. — Ingendera af er tar skulden på sig. Detta fall kallar lagen ömsesidig, oöfvervinnelig motvilja. Men dervid är en omständighet; lagen tillåter i dylikt fall skiljsmessa endast för barnlösa äktenskap. Detta passar således ej för oss. Den andra vägen vore, att ni förklarade er skyldig. Det vore den enklaste, men er man tillbakavisar det, och han måste det, ty både ni, ert barn och äfven er man skulle derigenom blifva brännmärkta så länge ni lefva. Den tappre krigaren skulle ej mera kunna bära sin uniform, och den duglige embetsmannen skulle undvikas af sina kamrater. Glöm ej, min stackars fru, att ni ej kan anklaga er sjelf; er man måste anklaga er och bevisa sin klagan. Kan ni vilja att han skall göra det? Frun teg. — Nej. Således återstår den tredje utvägen, som er man föreslår, och hvilken vi skulle afhandla. Ni måste anklaga er man och angifva hans brott. Vi ha mångahanda skäl. Först att han slagit och misshandlat er — — Frun afbröt honom. — O, han var sjelfva godheten om ) Forts, fr. n:o 285.