all 1 vär herriga Domkyrka öfvervara en gudstjenst, med mindre han kommer deräifrån stelfrusen och måhända sörkyld; så är det icke utan glädje, som man helsat det första initiativet att söka afhjelpa den rådande kylan. Direktör Josefson har nemligen till alla sina öfriga förtjenster Jagt den att genom en konsert bilda en grundplåt för en värmeledning. Vid konserten, som hölls i Domkyrkan i förra veckan, medverkade studentkårens sångförening och filharmoniska sällskapet, och om programmet icke upptog något nytt, så var det gamla af så mycket mera gedigen art. Naturen tycktes vilja motarbeta företaget, och vintren, som icke synes tycka om att bli utkörd ur helgedomen, hade konsertqvällen friskat upp sig och gjorde allt sitt till för att pina åhörarne. Den vackra musiksesten var också ej så talrikt besökt, som den förtjenat, men då den ljumma påren kommer och sår titta in genom de öppnade Portarne, kan en större menighet samlas vid orgelns och sångens toner att bidraga till det välgörande ändamålet. Att helt och hållet uppvärma kyrkan är naturligen omöjligt, men att utefter golfvet få en warm luftström att spela, så att man slipper ta med sig mattor och andra fotvärmare, är det som närmast åsyftas, och vi böra hoppas, att icke så enorma summor kunna behöfvas till utförandet af detta af behofvet så länge påkallade arbete. Tänk om man i en hast kunde få reda rå de skatter, som salig konung Johan II redan började leta efter i kyrkans murar och hvalf, hvilka skatter erkebiskopen Johannes Magnus, innan han gaf sig af från Sverge, skulle hafva inmurat ,på den sida som Lebrarium var, der ock var ett hvalf inunder, jemväl och under det hvalf som öfver norra dörren var, eller uti trapporna der som krubban varit hafver. Men Johan III letade fåfängt, och efter honom ha andra med lika otur brutit upp stenar, för att få reda på skatten, och torde vi, som nu lefva, ännu mindre kunna ta reda på densamma, om der verkligen har funnits någon. Hvad som Domkyrkan derjemte gerna kunde bestå sig vore gasledning, så att man finge skåda den herrliga domen en gång i en angenämare belysning än den, som nu är rådande vid våra , ljusets festerk. Att den, i arkitektoniskt hänseende, 48:de af kristenhetens kyrkor är så uselt upplyst, som den är, t. ex. en Juldagsmorgon, är icke hedrande för törsamlingen, då erforderliga medel finnas tilll denna utgift. Vi ha nu i nära 9 år haft gaslysning i staden, och hur enkelt är et icke att få en sådan till stånd i en kyrka. Utom det, att kyrkan får en mera högtidlig prägel, så bidrager gasen ju till värmen, och det ej i ringa grad. Kunde man ej få gas, så äro ju de Vilanderska lamporna gouterade; om också besvärligare, äro de så mycket billigare. På en Ikonsert för några veckor sedan, till förmån för norrlänningarne, strömmade mycket folk till kyrkan i den tron, att de skulle 1å se densamma upplyst af sistnämnde lysmaterial, men de matta ljusen, till ungefär 100 stycken, sågo lika sömniga ut som förr, och om man också gått dit för att blott höra, så hade också mången önskat se, men det satte domkyrkorådet p för. Nej Upsala! framåt, framåt på ljusets bana! Ett företag af lika berömvärd art, som det nu omnämnda, hvilket äfven direktör Josefson satt sig i spetsen för, är bildandet af en sångförening, som hvarje Söndag skulle i domkyrkan uppehålla den nu något klena kyrkosången. Det är verkligen illa, att i en akademistad få höra en så svag sång vid en gudstjenst, som den hvilken nu presteras vid en högmessa i rikets första kyrka. Om man vandrar utanför kyrkan, hör man merendels icke en enda röst, utan blott orgeln, då deremot från den lilla bondkyrkan i Odinslund sången klingar med landtlig friskhet och högtidlighet. Flera repetitioner hållas hvarje Lördag och Söndag af den nya kören, som består af folk af alla klasser, och vi hafva hört att direktör Josefson på Juldagen ämnar öfverraska med sin nybildade ,,domkyrkokörk. Den, som inte kan sjunga psalmer efter noter, får lära sig hur han vill, efter Sol-fa-metoden, siffror eller gehör, och då jag blifvit i tillfälle att närmare lyssna till körens framsteg, skall jag återkomma till ämnet, såsom särdeles efterföljansvärdt för alla större församlingar. Efter vi äro inne på kapitlet om sång, må nämnas, att studentkåren, i likhet med hvad förr varit bruk, äfven i år högtidlighöll den 30 November, Carl XII:s dödsdag, med sång i Skytteanska hvalfvetaftonen var ruskig, så att blott få sångare och få åhörare hade infunnit sig. Ett upprop, som synts några dagar i Stockholmstidningarne, så lydande: Parisersängarne hålla den öfverenskomna sexan Söndagen den 1 December å Upsala Gille, hade i går afton samlat våra sångarvikingar åter tillsammans till en glad kollation. Man hade en osökt anledning af dagens namn: Oscar, oeh det namnet klingade tillräckligt att kalla kring bålen cirka 70 stycken sångare. Stora Gillesalen var enkelt dekorerad med granar, och den öfver all beskrifning lifvade sinnesstämningen gjorde festen till allt, hvad den kunde bli. Från det man kom —: — H — — — — — ——— — — U — — —