Dibringats benne af en främmande person. Se här hvad man hittills fått reda på i saken. Den 19 Nov. anlände till Munchen med morgontåget från Wien en vacker ung dam och tog in på ett af de bästa hotellerna; hon sade sig vara en baronessa Vay från Wien, hvilken kort derpå anknöt eller förnyade ett intimt vänskapsband med den olyckliga grefvinnan. Thorsdagen den 21 Nov. befallde den föregifna baronessan portiern på hotellet att skaffa två biljetter till aftonens spektakel samt att lemna dem hos grefvinnan Chorinsky, till hvilken baronessan just begaf sig på besök. Portiern uträttade sitt uppdrag, och grefvinnan, som höll på att i sällskap med baronessan intaga förfriskningar, bad sin värdinna att skaffa en droska för fården till teatern. När fru H. efter någon stund kom hem, fann hon till sin öfverraskning grefvinnans rum igenspärradt, icke det minsta buller hördes derinne, och hon lugnade sig snart med den tanken, att de båda damerna, otåliga ötver att droskan ej kom, till fots begifvit sig till teatern. Under den fjerdedels timme fru H. var borta hade grefvinnan Chorinsky upphört att lefva, och det visade sig vid obduktionen, att dödsorsaken varit — blåsyra. Hennes goda vän, den föregifna baronessan, hade i upprörd sinnesstämning återkommit till hotellet och genast afrest. Naturligtvi vidtogos straxt alla möjliga åtgärder för upptäckandet af den, som föröfvat mordet. Så mycket stod fast, att mördarens motiv ej varit att komma åt penningar eller dyrbarheter, Den hemlighetsfulla damen, som så hastigt rekte från Mänchen, måste man ha reda på, och Wien-polisen lyckades också att redan den 26 ov. arrestera henne i hennes bostad vid Krugenstrasse i Wien. Hon är ingen baronessa Vay, utan heter Julia Ebergenyi, är 25 år gammal, medlem af adliga jungfrustiftet i Bränn och dotter till en aktad adlig egendomsegare i Ungern. Hon visade mycken fattning vid arresteringstillfället och förklarade sig vara oskyldig till det brott, hvarför man anklagade henne: En visitation företogs i hennes bostad, och mam ade beslag på hennes bref, anteckningar o. s v. I Mänchen hade emellertid polisen på åtskilliga skäl häktat den mördades man, löjtnant Chorinsky, hvilken i sällskap med sin fader, ståthållare i Nedre Österrike, begifvit sig till den baierska hufvudstaden. Vid sin häktning bar den unge Chorinsky vid sitt bröst en gusdmedaljong med Porträtt af ,,baronessan Vay eller Julia Ebergenyi. Under stort deltagande från Munchenbefolkningens sida begrofs grefvinnan Chorinsky den 28 Nov, och i processionen sågs den gamle grefve Chorinsky. Louis Napoleon och hertig Carl af Braunschweig. I en nyss i London utkommen bok, benämnd Th. Slingby Duncombelefnad och brefvexling, utgifven af hans söner, finnas märkliga upplysningar om Louis Napoleons förhållande till den fördrifne hertigen af Braunschweig. Duncombe och hertig Carl voro förtrogna vänner, och den förstnämnde satte till och med planer på papperet, hvilka skulle leda till den fördrifnes återinsättande och till dennes broder Wilhelms af honom yrkade afrättning. Vid denna tid befann sig Louis Napoleon i fängelse på Ham. Duncombe bade redan före år 1831 trädt i förbindelse med honom; så ock med Morny och Walewski. Han var lif och själ med dem redan i fråga om deras tidigaste, äfventyrliga planer til. upprättande af det andra kejsardömet. Det var också han, som föll på den tanken att draga nytta af hertig Carls rikedomar i och för prinsens befrielse, hvarför man borde tillförsäkra den förre att blifva äterinsatt i Braunschweig och för honom såsom framtidsutsigt uppställa suveräniteten öfver ett nybildadt, förenadt Tyskland. D. sände sin privätsekreterare Gcorge T. Smith, hvilken var utsedd att spela en vigtig rol i det drama, som skulle utveckla sig ur denna plan, till fästningen Ham, och denne hade i närv., ro af grefve dÖrsey samtal med den fångne prinsen. Smith var medundertecknare af följande förvånande kontrakt: Ham 1845. Wi C. F. A. G., hertig af B... och Wi prins Napoleon Buonaparte öfverenskomma och besluta härmed följande: Art. 1. Vi lofva och svärja vid vår ära och vid det heliga evangelium att bistå hvarandra — å ena sidan, för att åter insätta hertigen af B... i sitt hertigdöme B... och om möjligt söka skapa ett förenadt och helt Tyskland på nationel grund och gifva ett såd v.t en mot tidsandans sordringar och framsteg sva. nde författning; å andra sidan att bistå P. N. L. Buonaparte med att återförskaffa Frankrike utö vandt af dess nationela suveränitet, sådan den erkändes 1830, på det att landet måtte kunna besluta sig för den mot dess intressen bäst svarande regeringssorm. — Art. 2. Den af oss båda, som först kommer till högsta makten — under hvilken benämning detta än måtte vara — förpligtar sig att försträcka den andre de till ernående af hans syften nödiga subsidier, bestående af penningar och vapen, och vidare att icke allenast lagligen godkänna utan äfven på allt sätt underlätta vandet af ett mot ändamålet svarande antal friv — Art. 3. Så länge vi äro landsflyktige, förpligta vi oss att bistå bvarandra vid hvarje tillfälle, då det gäller återfående af våra med våld oss beröfvade politiska rättigheter. Skule någondera af oss komma åter till sitt tadernerland, förbinder sig den andre. att med alla krafter och medel verka för sin bundsförvandts sak. — Art. 4. Vi i vidare till att icke afstå från eller afsäga oss vära politiska ratticheter och att icke underteckna eller afgifva löfte om något sådant afträdande. Tvärtom skall den ene gilva den andre råd och bistånd i alla lifvets förhållanden, — Art. 5. Skulle vi i framtiden och i sullt åtnjutande af vår frihet finna några jemkningar i detta fördrag vara lämpliga, och särskildt sådane, hvilka genom bådas vär respektive ställning eller genom vår gemensamma 1 ställning kunna synas vara af behofvet påkallade.: 5 ( I förpligta vi oss att endast i samråd vidtaga en sådan förändring och att underställa bestämmelserna i detta kontrakt en revision för afhjelpandet af sådana brister, hvilka kunna uppstå genom de vid afslutandet förevarande omständigheter. Undertecknadt o. s. v. 8 I närvaro af G. T. Smith och grefve dOrsey. Härefter uppgjorde Duncombe och hans sekre-f terare en plan till prinsens befrielse och invigde i kammartjenaren Charles Telin och d:r Conneguf i hemligheten. (Prinsen flydde, som bekant, för-I klädd till byggnadsarbetare). I boken berättas vidare, att den fjortonåriga sjukdom, af hvilken Duncombe led, huivudsakligen får tillskrifvas den feberaktiga otålighet, med hvilken han utan framJ gång sökte att tända tacksamhetens svaga låga i de kejserliga Tuilerierna och förut hos presidenJ ten Napoleon, och grämelsen öfver förlusten af vissa, honom af hertig Carl anslagna, summor, J I J hvilka i den honom meddelade kopian af Carls testamente dock åter fråntogos honom. Mot hertigen af Braunschweig har Napoleon icke hållit kontraktet, utan denne irrar ännu omkring, sökande sin krona. ) Duncombe, engelsk statsman, född 1796. IIar Hera gånger varit ledamot af underhuset, der han J tillhörde det radikala partiet och redan 18313 varmt understödde reformvännernas sträfvanden.) 14 ADR