Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1867, sida 2

strängningar innan hon kan frigöra den från förtrollningen, i hvilken hon sjelf håller den fången! Han återvände med Bernhard till godset. — Säg ej någon med hvilken jag talade, befallte han gossen. Under vägen började samvetet höja sin röst inom honom. — Om jag fasthåller vid min hotelse att ej säga något till Gisbert? Hon kommer ej tillbaka till honom. I sitt egensinne låter hon hänga honom och stöter sedan dolken i sitt bröst för att få begrafvas tillsammans med honom. Men hvad gagnar det dem båda? Och om jag varnar honom, skall hon då ej triumfera öfver mig! Då han stannade vid hufvudbyggnadens port, lugnade han sitt samvete sålunda; — Hvem vet om hela historien är af någon vigt! Man hänger inte folk så der qvickt, och man arresterar inte i hemlighet en ädling tillhörande en af de äldsta familjer. Jag väntar och går under tiden till ett annat olyckligt hjerta, olyckligt genom sin egen skuld! Han stannade nu utanför fru Mahlers dörr. Men innan han anmälte sig, stod han ett ögonblick stilla. Hans uppgift var ej angenäm. Genom det öppna fönstret i korridoren hördes dansmusiken och jublet af glada menniskor från dansplatsen. Innanför dörren midt emot konom herrskade djup tystnad. Hans bjerta kändes tungt, men han klappade på dörren. Ett svagt ,stig in svarade honom;